Det livgivande brödet som har kommit ner från himlen
Om vår längtan är att förbli i Kristus och låta honom förbli i oss, så är helighet det vi söker.
Dagen efter att Jesus genom ett under bespisade de femtusen i Galileen med endast ”fem kornbröd och två fiskar”1, talade han till folket igen i Kapernaum. Jesus förstod att många inte var lika intresserade av hans undervisning och underverk som de var av att få mat igen.2 Följaktligen försökte han övertyga dem om det oerhört mycket större värdet av ”den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er”.3 Jesus förkunnade:
”Jag är livets bröd.
Era fäder åt manna i öknen, och de dog.
Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö.
Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”4
Frälsarens budskap gick helt förlorat på hans åhörare som bara tog hans påstående bokstavligt. De ryggade vid tanken och undrade: ”Hur kan den här mannen ge oss sitt kött att äta?”5 Jesus förklarade vidare:
”Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck.”6
Han förklarade sedan den djupa betydelsen av sin liknelse:
”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.
Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever.”7
Åhörarna begrep fortfarande inte vad Jesus menade, och ”många av hans lärjungar som hörde det sade: ’Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?’ … [Och] efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom”.8
Att äta hans kött och dricka hans blod är ett slående sätt att uttrycka hur fullständigt vi måste ta in Frälsaren i vårt liv – in i vårt väsen – så att vi kan bli ett. Hur sker det här?
För det första förstår vi att när Kristus offrade sitt kött och blod, sonade han våra synder och övervann döden, både den fysiska och den andliga.9 Alltså äter vi hans kött och dricker hans blod när vi av honom tar emot hans försonings kraft och välsignelser.
Kristi säger oss vad vi måste göra för att ta emot försonande nåd. Vi måste ha tro och utöva tro på Kristus, omvända oss, bli döpta och ta emot den Helige Anden, ”och sedan kommer era synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden”.10 Det här är porten, vårt tillträde till Frälsarens försonande nåd och till den trånga och smala stigen som leder till hans rike.
”Om ni alltså strävar framåt [på den stigen], mättar er med Kristi ord och håller ut intill änden, se, så säger Fadern: Ni skall få evigt liv.
Och se, detta är Kristi lära och den enda och sanna läran från Fadern och från Sonen och från den Helige Anden, vilka är en enda Gud utan ände.”11
Symboliken i Herrens nattvards sakrament är vacker att begrunda. Brödet och vattnet representerar hans kött och blod vilken är livets bröd och det levande vattnet,12 och är en fängslande påminnelse om det pris han betalade för att återlösa oss. När brödet bryts minns vi den lidande Frälsarens sargade kött. Äldste Dallin H. Oaks sa en gång: ”Eftersom brödet är brutet är varje brödbit unik, alldeles som de som tar del av det är unika. Vi har alla olika synder att omvända oss från. Vi har alla olika behov att få styrka genom Jesu Kristi försoning, vilken vi minns i denna förrättning”.13 När vi dricker vattnet tänker vi på blodet han utgöt i Getsemane och på korset och dess helgande kraft.14 Medvetna om att ”inget orent kan komma in i hans rike” fattar vi beslutet att vara bland dem ”som har tvättat sina kläder i [Frälsarens] blod genom sin tro och omvändelse från alla sina synder och genom sin trofasthet intill änden”.15
Jag har talat om att ta emot Frälsarens försonande nåd som tar bort våra synder och befläckelsen av de här synderna inom oss. Men att symboliskt äta hans kött och dricka hans blod har ytterligare betydelse, nämligen att införliva Kristi egenskaper och natur i oss, att lägga av den naturliga människan och bli heliga ”genom Herrens Jesu Kristi försoning”.16 När vi tar del av sakramentets bröd och vatten varje vecka, bör vi begrunda hur helt och fullständigt vi måste införliva hans natur och mönstret för hans syndfria liv i vårt eget liv och vårt väsen. Jesus hade inte kunnat försona för andras synder om han inte själv hade varit syndfri. Eftersom rättvisan inte kunde göra anspråk på honom, kunde han offra sig själv i vårt ställe för att tillfredsställa rättvisan och sedan ge barmhärtighet. När vi minns och hedrar hans försoningsoffer, bör vi också begrunda hans syndfria liv.
Då förstår vi behovet av vår egen starka strävan. Vi kan inte nöja oss med att förbli som vi är, utan måste ständigt närma oss ”enheten i tron och i kunskapen om Guds Son”.17 Liksom Lamonis far i Mormons bok måste vi vara villiga att överge alla våra synder18 och fokusera på det som Herren förväntar sig av oss, enskilt och tillsammans.
För inte så länge sedan berättade en vän för mig om en upplevelse han hade när han verkade som missionspresident. Han hade genomgått en operation som krävde flera veckors konvalescens. Medan han återhämtade sig ägnade han tid till att utforska skrifterna. En eftermiddag när han begrundade Frälsarens ord i 3 Nephi, kapitel 27, slumrade han till. Han berättade senaren:
”Jag började drömma och i drömmen fick jag en livfull, vidsträckt överblick över mitt liv. Jag fick se mina synder, dåliga val, de tillfällen … då jag behandlade människor med otålighet, plus det goda jag hade underlåtit att säga eller göra. … [En] omfattande [redogörelse för] mitt liv visades mig på bara några minuter, men det kändes som mycket längre. Jag vaknade bestört och … föll genast ner på knä vid sidan av sängen och började be, vädja om förlåtelse, och utgjuta mitt hjärtas känslor på ett sätt jag aldrig tidigare gjort.
Före drömmen visste jag inte att jag [hade] ett så stort behov av att omvända mig. Mina fel och svagheter blev plötsligt så tydliga för mig att klyftan mellan den person jag var och Guds helighet och godhet tycktes [vara] miljontals mil vid. I min bön den där sena eftermiddagen uttryckte jag helhjärtat för min himmelske Fader och för Frälsaren min djupaste tacksamhet för vad de hade gjort för mig och för de dyrbara relationerna med min hustru och mina barn. Medan jag stod på knä kände jag också Guds kärlek och nåd som var så påtaglig, trots att jag kände mig så ovärdig. …
Jag kan säga att jag inte har varit densamme sedan den dagen. … Mitt hjärta förändrades. … Följden blev att jag utvecklade mer empati för andra, med större kapacitet att älska, kopplat till ett stort behov av att predika evangeliet. … Jag kunde relatera till budskapen om tro, hopp och omvändelsens gåva i Mormons bok som aldrig förr.”19
Det är viktigt att lägga märke till att den här gode mannens intensiva medvetande om sina synder och tillkortakommanden inte gjorde honom modfälld eller förtvivlad. Ja, han kände sig överrumplad och ångerfull. Han kände intensivt sitt behov av omvändelse. Han hade blivit ödmjukad, men kände ändå tacksamhet, frid och hopp – verkligt hopp – tack vare Jesus Kristus, ”det bröd som har kommit ner från himlen”.20
Min vän talade om klyftan i han märkte i sin dröm mellan hans liv och Guds helighet. Helighet är rätt ord. Att äta Kristi kött och dricka Kristi blod innebär att eftersträva helighet. Gud befaller: ”Ni skall vara heliga, ty jag är helig.”21
Enok rådde oss: ”Lär därför dina barn att alla människor överallt måste omvända sig, annars kan de på intet sätt ärva Guds rike, ty intet orent kan vistas där, eller vistas i hans närhet, ty på Adams språk är hans namn Helighetens Människa, och den Enföddes namn är Människosonen, ja, Jesus Kristus, en rättfärdig Domare som skall komma i tidens mitt.”22 Som pojke undrade jag varför Jesus i Nya testamentet ofta kallas (och kallar sig själv) Människosonen när han egentligen är Guds Son, men Enoks budskap visar tydligt att det faktiskt handlar om ett erkännande av hans gudomlighet och helighet – han är Son till Helighetens Människa, Gud Fadern.
Om vår längtan är att förbli i Kristus och låta honom förbli i oss,23 så är helighet det vi söker, både till kropp och ande.24 Vi söker det i templet, på vilket det står inskrivet ”Helgat åt Herren”. Vi söker det i våra äktenskap, familjer och hem. Vi söker det varje vecka när vi gläder oss åt Herrens heliga dag.25 Vi söker det också i vardagens detaljer: i vårt tal, i vår klädsel, i våra tankar. Som president Thomas S. Monson har sagt: ”Vi är resultatet av allt vi läser, allt vi ser på, allt vi hör och allt vi tänker.”26 Vi söker helighet när vi dagligen tar upp vårt kors.27
Syster Carol F. McConkie har sagt: ”Vi inser hur många prövningar, frestelser och svårigheter som skulle kunna dra oss bort från allt som är dygdigt och berömvärt inför Gud. Men våra jordiska upplevelser erbjuder oss möjligheten att välja helighet. Oftast är det uppoffringarna vi gör för att hålla våra förbund som helgar oss och heliggör oss.”28 Och till uppoffringarna vi gör vill jag lägga till det tjänande vi utför.
Vi vet att ”när [vi] är i [våra] medmänniskors tjänst, är [vi] endast i [vår] Guds tjänst”.29 Och Herren påminner oss om att sådant tjänande är vad hans liv och natur handlar om – ”Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många”.30 President Marion G. Romney förklarade med visdom: ”Tjänande är inte något som vi utstår här på jorden för att förtjäna rätten att leva i det celestiala riket. Tjänande är kärnan från vilken evigt liv i det celestiala riket utspringer.”31
Sakarja profeterade att under Herrens tusenåriga regering ska till och med hästarnas bjällror ha inskriptionen ”Helgad åt HERREN”.32 I samma anda satte pionjärerna i de här dalarna upp den påminnelsen, ”Helgad åt Herren”, på till synes alldagliga ting så väl som på dem som var direkt kopplade till tro och religionsutövning. Orden stod inskrivna på sakramentsmuggar och -brickor, och fanns tryckta på ordinationscertifikat för sjuttio, och på Hjälpföreningens banér. ”Helgad åt Herren” sågs också ovanför skyltfönstren på Zion’s Cooperative Mercantile Institution, varuhuset ZCMI. De återfanns på ett hammarhuvud och på en trumma. ”Helgad åt Herren” göts in i dörrknopparna av metall i president Brigham Youngs hem. De här hänsyftningarna till helighet på till synes ovanliga eller oväntade ställen kan för vissa verka opassande, men de visar bara hur allomfattande och oavbrutet vårt fokus på helighet behöver vara.
Att äta Frälsarens kött och dricka hans blod innebär att ta bort från våra liv allt som inte rimmar med en kristuslik natur samt att göra hans egenskaper till våra. Det här är den större innebörden av omvändelse, inte bara att vända sig bort från tidigare synder, utan att vi ”vänder hjärta och vilja till Gud”33 och går framåt. Precis som med min vän och uppenbarelsen i hans dröm, kommer Gud att visa oss våra fel och brister, men han hjälper oss också att göra så att det svaga blir starkt.34 Om vi uppriktigt frågar: ”Vad är det mer som fattas?”35 överlåter han inte åt oss att gissa, utan svarar oss kärleksfullt för vår glädjes skull. Och han ger oss hopp.
Det är en påfrestande strävan, och det skulle kännas fruktansvärt överväldigande om vi var ensamma i vår strävan efter helighet. Den underbara sanningen är att vi inte är ensamma. Vi har Guds oändliga kärlek, Kristi nåd, den Helige Andens tröst och vägledning, och gemenskap och uppmuntran från de andra medlemmarna i Kristi kropp. Låt oss inte vara nöjda med var vi är, men låt oss inte heller inte vara modfällda. Som en enkel med tänkvärd psalm säger:
Tag tid till att helga, världen rusar förbi,
tag tid till vara med Jesus i frid.
Om du blickar mot Jesus blir du honom mer lik,
dina vänner i ditt liv då hans likhet skall se.36
Jag bär vittnesbörd om Jesus Kristus, ”det bröd som har kommit ner från himlen”37, och att ”den som äter [hans] kött och dricker [hans] blod har evigt liv”38, i Jesu Kristi namn, amen.