Litar vi på honom? Svårt är bra
Oavsett vad det gäller kan svårigheter vara bra för dem som vill gå framåt med tro och lita på Herren och hans plan.
Innan jag börjar vill jag, som en av oss alla som påverkats av förödelsen som orkaner och jordbävningar orsakat nyligen, uttrycka min innerliga uppskattning för alla hjälpande händer och deras organisatörer, som gett oss hjälp och hopp.
I oktober 2006 höll jag mitt första generalkonferenstal. Jag kände att ett viktigt budskap för den världsomfattande kyrkan är denna försäkran: ”Herren litar på oss!”
Han litar verkligen på oss på så många sätt. Han har gett oss Jesu Kristi evangelium och, i den här tidsutdelningen, dess fullhet. Han anförtror oss sin prästadömsmyndighet, komplett med nycklarna till dess rätta användning. Med den myndigheten kan vi välsigna, tjäna, ta emot förrättningar och ingå förbund. Han anförtror oss sin återställda kyrka, med det heliga templet. Han anförtror sina tjänare beseglingsmakten – att binda på jorden så att det är bundet i himlen! Han till och med anförtror oss uppgiften att vara jordiska föräldrar, lärare och vårdgivare till hans barn.
Efter de här åren av tjänande som generalauktoritet i många delar av världen, förkunnar jag med ännu större visshet: Han litar på oss.
Frågan för den här konferensen är: Litar vi på honom?
Litar vi på honom?
President Thomas S. Monson påminner oss ofta om att ”förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.
Håll dig inte själv för vis” (Ords. 3:5–7).
Litar vi på att hans bud är för vårt bästa? Att hans ledare, om än ofullkomliga, leder oss bra? Att hans löften gäller? Litar vi på att vår himmelske Fader och Jesus Kristus känner oss och vill hjälpa oss? Till och med i prövningar, utmaningar och hårda tider – litar vi fortfarande på honom?
När jag ser tillbaka, har jag lärt några av de bästa läxorna i de svåraste tiderna – som ungdom, på mission, i början av min yrkesbana, i strävandet att ära mina ämbeten, fostra en stor familj eller i kampen för oberoende. Det verkar uppenbart att svårt är bra!
Svårt är bra
Svårigheter gör oss starkare, ödmjukar oss och ger oss möjlighet att visa vad vi går för. Våra kära handkärrepionjärer lärde känna Gud i sin största nöd. Varför tog det två kapitel för Nephi och hans bröder att få tag i mässingsplåtarna och bara tre verser att få Ismaels familj att följa med dem ut i vildmarken? (Se 1 Ne. 3–4; 7:3–5). Det verkar som att Herren ville stärka Nephi genom svårigheten att få tag i plåtarna.
Svårigheterna i våra liv bör inte komma som en överraskning. Ett av de tidigaste förbunden vi ingår med Herren är att leva efter offerlagen. Offer innebär per definition att försaka något begärligt. Med erfarenheten kommer insikten att det är ett lågt pris att betala jämfört med välsignelserna som följer. Under Joseph Smiths ledning har det sagts att ”en religion som inte fordrar att allt ska uppoffras, har aldrig kraft till att frambringa den tro som är nödvändig för att erhålla liv och frälsning”.1
Medlemmarna i gudomen är inte främmande för svårigheter. Gud Fadern offrade sin Enfödde Son till försoningens fruktansvärda lidande, som innefattade döden genom korsfästelse. I skrifterna står det att Jesus Kristus lärde sig ”lydnad genom sitt lidande” (Hebr. 5:8). Han led frivilligt försoningens vånda. Den Helige Anden måste vara långmodig för att mana, varna och vägleda oss, bara för att ibland ignoreras, misstolkas eller glömmas.
En del av planen
Svårigheter är en del av evangeliets plan. En av avsikterna med det här livet är att vi ska prövas (se Abr. 3:25). Få har lidit mer oförtjänt än Almas folk. De flydde från den onde kung Noa bara för att bli slavar till lamaniterna! Genom de här prövningarna lärde Herren dem att han tuktar sitt folk och ”prövar deras tålamod och deras tro” (Mosiah 23:21).
Under de förfärliga dagarna i Liberty-fängelset undervisade Herren Joseph Smith om att uthärda väl (se L&F 121:8) och lovade att om han gjorde det, skulle ”allt detta … ge dig erfarenhet och tjäna dig till godo” (L&F 122:7).
President Thomas S. Monson har vädjat: ”Må vi alltid välja det svåra och rätta i stället för det felaktiga och lätta.”2 Vad gäller våra tempel förklarade han att ”ingen uppoffring är för stor, inget pris är för tungt, inget bemödande för svårt för att få [templets välsignelser]”.3
I naturens värld är svårigheter en del av livets kretslopp. Det är svårt för en kyckling att kläckas ur det hårda äggskalet. Men om någon försöker underlätta det, utvecklar kycklingen inte den nödvändiga styrkan för att leva. På samma sätt stärks fjärilen i kampen för att lämna kokongen för det liv den kommer att leva.
Genom de här exemplen ser vi att svårigheter är konstanten! Alla möter vi svårigheter. Variabeln är vår reaktion på det svåra.
Vid ett tillfälle i Mormons bok led folket ”stor förföljelse” och ”många lidanden”(Hel. 3:34). Hur reagerade de? ”De fastade och bad ofta och växte sig starkare och starkare i sin ödmjukhet och fastare och fastare i tron på Kristus, till dess deras själar fylldes av glädje och tröst” (Hel. 3:35). Ett annat exempel inträffade efter år av krig: ”På grund av det mycket långa kriget mellan nephiterna och lamaniterna hade många blivit förhärdade, och många hade veknat till följd av sina lidanden så att de ödmjukade sig inför Gud” (Alma 62:41).
Alla väljer vi vår reaktion på det som är svårt.
Se upp med det lätta
Innan jag kallades till det här ämbetet var jag ekonomikonsult i Houston i Texas. För det mesta arbetade jag med mångmiljonärer som ägde egna företag. Nästan alla hade de skapat ett framgångsrikt företag från ingenting genom massor av hårt arbete. Det sorgligaste för mig var att höra vissa av dem säga att de ville göra det lättare för sina barn. De ville inte att deras barn skulle lida som de hade gjort. Med andra ord ville de berövad sina barn just det som hade gjort dem själva framgångsrika.
Å andra sidan känner vi en familj med en helt annan inställning. Föräldrarna inspirerades av J. C. Penneys upplevelse då hans far sa till honom när han hade fyllt åtta år att han fick klara sig själv ekonomiskt. De utarbetade en egen version: När deras barn gick ut high school fick de klara sig själva ekonomiskt – i sin fortsatta utbildning (på universitetsnivå osv.) och med avseende på ekonomiskt underhåll (verkligt oberoende) (se L&F 83:4). Lyckligtvis reagerade barnen klokt. De har alla tagit högskoleexamen och några av dem har även utbildat sig vidare – helt på egen hand. Det var inte lätt, men de gjorde det. De gjorde det genom hårt arbete och tro.
Tro nog att lita på honom
Frågan ”litar vi på honom?” kanske bättre kan formuleras: ”Har vi tro nog att lita på honom?”
Har vi tro nog att lita på hans löften vad gäller tionde, att med 90 procent av vår inkomst plus Herrens hjälp klarar vi oss bättre än med 100 procent på egen hand?
Har vi tillräckligt med tro för att lita på att han besöker oss i våra svårigheter (se Mosiah 24:14), att han strider mot våra motståndare (se Jes. 49:25; 2 Ne. 6:17), att han ska helga våra lidanden för vårt bästa? (Se 2 Ne. 2:2.)
Kommer vi att utöva den nödvändiga tron till att hålla hans bud så att han kan välsigna oss både andligt och timligt? Och kommer vi att hålla oss trofasta till änden så att han kan ta emot oss i sin närhet? (Se Mosiah 2:41.)
Bröder och systrar, vi kan ha tro nog att lita på honom! Han vill vårt bästa (se Mose 1:39). Han besvarar våra böner (se L&F 112:10). Han håller sina löften (se L&F 1:38). Han har makten att hålla dessa löften (se Alma 37:16). Han vet allting! Och viktigast av allt är att han vet vad som är bäst (se Jes. 55:8–9).
En farlig värld
Vår värld i dag är svår. Vi har otyglad ondska, korruption i varje nation, terrorism som når även trygga platser, ekonomisk kollaps, arbetslöshet, sjukdom, naturkatastrofer, inbördeskrig, despotiska ledare och så vidare. Vad bör vi göra? Ska vi fly eller fäkta? Vilket är rätt? Båda valen kan vara farliga. Det var farligt för George Washington och hans arméer att strida men också för våra pionjärförfäder att fly. Det var farligt för Nelson Mandela att kämpa för frihet. Det har sagts att det enda som behövs för att det onda ska segra är att goda människor inte gör någonting.4
Var inte rädda!
Vad vi än gör bör vi inte fatta beslut eller agera i en anda av rädsla. För det är sant att ”den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa” (2 Tim. 1:7). (Inser ni att tanken ”frukta inte” betonas överallt i skrifterna?) Herren har lärt mig att modlöshet och rädsla är redskap för motståndaren. Herrens svar på svåra tider är att gå framåt med tro.
Vad är svårt?
Var och en av oss kan ha olika åsikter om vad som är svårt. Vissa kanske tycker det är svårt att betala tionde när ekonomin tryter. Ledare tycker ibland att det är svårt att förvänta sig att fattiga ska betala tionde. Det kan vara svårt för vissa av oss att gå framåt med tro och gifta oss och bilda familj. Det finns de som tycker det är svårt att ”vara nöjd med det som Herren har tilldelat [dem]” (Alma 29:3). Det kan vara svårt att vara nöjd med sitt nuvarande ämbete (se Alma 29:6). Kyrkans disciplinära åtgärder kan verka svåra, men för vissa markerar de början på den sanna omvändelseprocessen.
Oavsett vad det gäller kan svårigheter vara bra för dem som vill gå framåt med tro och lita på Herren och hans plan.
Mitt vittnesbörd
Mina bröder och systrar, jag vittnar om att de här ledarna som sitter bakom mig är kallade av Gud. Deras önskan är att tjäna Herren väl och hjälpa oss att förankra evangeliet i våra hjärtan. Jag älskar och stöder dem.
Jag älskar vår Frälsare Jesus Kristus. Jag förundras över att han älskade Fadern och oss tillräckligt mycket för att bli vår Frälsare och Återlösare, att han genom att göra det var tvungen att lida så mycket att det fick honom ”att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och själ” (L&F 19:18). Men trots att han stod inför denna ohyggliga utsikt och dess nödvändighet, intygade han för Fadern: ”Men ske inte min vilja utan din” (Luk. 22:42). Jag jublar över ängelns ord: ”Han är inte här. Han har uppstått” (Matt. 28:6).
Hans föredöme är verkligen ”vägen och sanningen och livet” (Joh. 14:6). Endast genom att följa det föredömet kan vi finna ”frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen” (L&F 59:23). När jag har följt hans exempel och tillämpat hans undervisning har jag fått erfara att vart och ett av hans ”dyrbara och mycket stora löften” (2 Petr. 1:4) är sanna.
Min största önskan är att stå med Mormon som en sann Jesu Kristi lärjunge (se 3 Ne. 5:13) och en dag från hans mun få höra: ”Bra, du gode och trogne tjänare” (Matt. 25:21). I Jesu Kristi namn, amen.