”Min frid lämnar jag efter mig åt er”
Herren lovade sina lärjungar frid när han skulle lämna dem. Han har gett oss samma löfte.
Mina kära systrar, vi har i kväll välsignats med Guds ande. De inspirerade budskapen från de kvinnliga ledarna och musiken har stärkt vår tro och önskan att hålla de heliga förbund som vi har ingått med vår kärleksfulle himmelske Fader. Vi har känt en större kärlek till vår Herre Jesus Kristus och en uppskattning för den fantastiska gåva som hans försoningsoffer är.
Mitt budskap i kväll är enkelt. Vi har alla känt frid i kväll. Vi vill alla ofta känna sådan frid inom oss själva, i våra familjer och med människorna runt omkring oss. Herren lovade sina lärjungar frid när han skulle lämna dem. Han har gett oss samma löfte. Men han sa att han skulle ge frid på sitt sätt, inte på världens sätt. Han beskrev sitt sätt att sända frid:
”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.
Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa” (Joh. 14:26–27).
Mosiahs söner behövde fridens gåva när de gav sig av på sin mission till lamaniterna. De kände inte så lite ängslan inför sin svåra uppgift, och de bad om tillförsikt. Och ”Herren besökte dem med sin Ande och sade till dem: Fatta mod! Och de fattade mod” (Alma 17:10; se även Alma 26:27).
Ni kan ibland längta efter känslan av frid när ni står inför otrygga förhållanden och sådant som känns som kommande prövningar. Mosiahs söner lärde sig det som Herren undervisade Moroni om. Det vägleder oss alla: ”Om människorna kommer till mig skall jag visa dem deras svaghet. Jag ger människorna svaghet för att de skall kunna bli ödmjuka, och min nåd är tillräcklig för alla människor som ödmjukar sig inför mig. Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem” (Eth. 12:27).
Moroni sa att när han ”hade hört dessa ord blev” han ”tröstad” (Eth. 12:29). De kan vara till tröst för oss alla. De som inte ser sina svagheter utvecklas inte. Din medvetenhet om din svaghet är en välsignelse då den hjälper dig förbli ödmjuk och gör att du fortsätter att vända dig till Frälsaren. Anden inte bara tröstar dig, han är även det medel genom vilken försoningen förändrar din natur. Det svaga blir starkt.
Din tro prövas ibland av Satan. Det händer alla Jesu Kristi lärjungar. Ditt skydd mot dessa angrepp är att ha den Helige Anden som följeslagare. Anden talar då frid till din själ. Han manar dig då att fortsätta framåt i tro. Och han påminner dig om de tillfällen när du känt Jesu Kristi ljus och kärlek.
Att minnas kan vara en av de mest värdefulla gåvor som Anden kan ge dig. Han ska ”påminna dig om allt vad [Herren] har sagt dig” (se Joh. 14:26). Minnet kan bestå av en besvarad bön, en mottagen prästadömsförrättning, en bekräftelse av ditt vittnesbörd eller av ett tillfälle när du sett Guds vägledning i ditt liv. När du i framtiden behöver styrka kanske Anden påminner dig om de känslor du hade under detta möte. Jag ber att det ska bli så.
Ett minne som Anden ofta påminner mig om är från ett sakramentsmöte en kväll för många år sedan i ett metallskjul i Innsbruck i Österrike. Skjulet låg under ett järnvägsspår. Det var bara omkring ett dussin personer närvarande och vi satt på trästolar. De flesta var kvinnor, en del yngre och andra äldre. Jag såg tårar av tacksamhet när sakramentet delades ut till den lilla församlingen. Jag kände Frälsarens kärlek till dessa heliga och det gjorde även de. Men det mirakel som jag minns tydligast var det ljus som tycktes fylla metallskjulet och som förde med sig en känsla av frid. Det var kväll och det fanns inga fönster, men ändå var rummet ljust, som belyst av middagssolens sken.
Den Helige Andens ljus var klart och rikligt den kvällen. Och fönstren som släppte in ljuset var de heligas ödmjuka hjärtan, de som hade kommit inför Herren för att söka förlåtelse för sina synder och förplikta sig att alltid minnas honom. Det var inte svårt att minnas honom då, och mitt minne av den heliga upplevelsen har gjort det lättare för mig att minnas honom och hans försoning under åren som gått. Den dagen uppfylldes löftet i sakramentsbönen om att Anden ska vara med oss, och det gav en känsla av ljus och frid.
Liksom ni har jag varit tacksam för de många sätt som Herren har besökt mig med Hjälparen när jag har behövt frid. Men vår himmelske Fader vill göra mer än att bara hjälpa oss känna frid, han bryr sig om vår utveckling. Tröstare är bara en av den Helige Andens roller som beskrivs i skrifterna. Här är en annan: ”Och se, sannerligen, sannerligen säger jag dig: Förlita dig på den Ande som leder till att göra gott” (L&F 11:12). Oftast innebär det goda som han leder dig till att göra att du hjälper någon annan få tröst från Gud.
I sin visdom har Herren fört er samman i organisationer och klasser i sin kyrka. Han har gjort det för att öka er kraft att göra gott. Inom dessa organisationer har ni särskilda ansvar att tjäna andra i hans ställe. Om du till exempel är en ung kvinna ber kanske din biskop eller din ledare för unga kvinnor dig att hjälpa en av Laurel-flickorna som blivit det vi ibland kallar ”mindre aktiv”. Du kanske känner henne bättre än biskopen eller ledaren för unga kvinnor gör. Du kanske känner till att hon känner sig bekymrad hemma eller i skolan eller kanske både och. Dina ledare kanske inte känner till varför de kände sig manade att be dig hjälpa henne, men Herren gör det och han leder detta verk genom sin andes inspiration.
För att dina ansträngningar ska ge dig framgång behövs ett förändringens under i både ditt hjärta och i hjärtat hos den unga kvinna som du ombads rädda. Och det kräver den Helige Andens sällskap. Anden kan hjälpa dig att se den minde aktiva Laurel-flickan som Herren ser henne. Herren känner hennes hjärta och ditt hjärta, och han vet vilka möjligheter som finns för hjärtans förändring. Han kan besöka er båda med sin ande för att inspirera till ödmjukhet, förlåtelse och kärlek.
Den anden kan inspirera de ord, de gärningar och det tålamod som du behöver för att förmå ett får att komma tillbaka till flocken. Och han kan beröra hjärtan hos flocken i Laurel-klassen till att älska och välkomna det förlorade fåret så att hon, när hon återvänder, får en känsla av att hon har kommit hem.
Er kraft att göra gott som en samling Guds döttrar beror till stor del på den enighet och den kärlek som finns bland er. Det är ytterligare en gåva av frid som kommer genom den Helige Anden.
Alma förstod detta. Det är därför han vädjade till sitt folk ”att det inte skulle finnas några stridigheter bland dem, utan de skulle se framåt med en och samma blick, med en tro och ett dop, med sina hjärtan förenade i enighet och i kärlek till varandra” (Mosiah 18:21).
Enighet är nödvändigt för oss för att vi ska ha Anden i vår klass och i vår familj. Men ni vet av erfarenhet, precis som jag, att sådan kärleksfull enighet inte är lätt att bibehålla. Vi behöver ha den Helige Anden som följeslagare till att öppna våra ögon och stilla våra känslor.
Jag minns ett tillfälle då en av våra söner, sju eller åtta år gammal, hoppade i sin säng så hårt att jag trodde att den skulle gå sönder. Jag kände mig frustrerad och skyndade mig för att sätta mitt hus i ordning. Jag tog tag i min sons små axlar och lyfte upp honom tills våra ögon möttes.
Anden satte ord i mitt sinne. Det var en stilla röst, men den genomträngde mitt hjärta: ”Du håller i en fantastisk person.” Jag satte varsamt ner honom på sängen och bad om förlåtelse.
Nu har han blivit den fantastiska man som den Helige Anden lät mig se för 40 år sedan. Jag är evigt tacksam att Herren räddade mig från mina ovänliga känslor genom att sända den Helige Anden så att jag fick se ett Guds barn så som han såg honom.
Enigheten vi söker i familjen och i kyrkan kommer av att vi låter den Helige Anden påverka vad vi ser när vi tittar på varandra – och även när vi tänker på varandra. Anden ser med Kristi rena kärlek. Lyssna på de ord som Mormon använde sig av för att beskriva kärlek. Tänk på tillfällen då du känt den.
”Kärleken är tålig och god och avundas inte och är inte uppblåst, söker inte sitt och blir inte lätt förargad, tänker intet ont och gläds inte åt ondska utan gläds åt sanningen, fördrar allting, tror allting, hoppas allting och uthärdar allting.
Om ni därför, mina älskade bröder [och jag lägger till systrar], inte har kärlek är ni ingenting, ty kärleken sviker aldrig. Håll därför fast vid kärleken, som är det största av allt, ty allt måste upphöra.
Men den kärlek som är Kristi rena kärlek består för evigt, och var och en som på den yttersta dagen befinns vara fylld därav, med honom är allt väl.
Därför, mina älskade bröder [och systrar], be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare, så att ni kan bli Guds söner [och döttrar], så att vi, när han visar sig, skall bli lika honom, ty vi skall se honom sådan han är, så att vi kan ha detta hopp och så att vi kan bli renade alldeles som han är ren” (Moro. 7:45–48).
Detta är det mål som er Fader i himlen har för er, hans dyrbara döttrar. Det kan kännas som ett avlägset mål, men från hans perspektiv är ni inte så långt borta. Så han besöker er med sin ande för att trösta er, uppmuntra er och mana er att fortsätta framåt.
Jag ger er mitt fasta vittnesbörd om att Fadern känner er – han känner era behov och känner er vid namn – han älskar er och hör era böner. Hans älskade Son uppmanar er att komma till honom. Och de sänder den Helige Anden för att hjälpa er i era ansträngningar att tjäna andra i deras ställe.
Tack vare Jesu Kristi försoning har den Helige Andens ständiga sällskap en helgande och renande inverkan på er ande. Ni känner då den frid som Frälsaren lovade ge sina lärjungar. Med den friden kommer ett strålande hopp och en känsla av ljus och kärlek från Fadern och hans älskade Son, som leder hans rike på jorden genom uppenbarelse till sin levande profet. Det vittnar jag om i Herren Jesu Kristi namn, amen.