2010–2019
Låt trumpeten tydligt ljuda
Oktober 2015


Låt trumpeten tydligt ljuda

Världen behöver Kristi lärjungar som kan framföra evangeliets budskap tydligt och från hjärtat.

I somras bodde två av våra unga dottersöner hos mig och min fru medan deras föräldrar deltog i en pionjärvandring i sin stav. Vår dotter ville vara säker på att pojkarna övade på pianot medan de var hemifrån. Hon visste att några dagar med mormor och morfar gör det lite lättare att glömma bort att öva. En eftermiddag bestämde jag mig för att sitta med min 13-åriga dotterson Andrew och lyssna när han spelade.

Denne pojke är full av energi och älskar att vara ute i naturen. Han skulle lätt kunna tillbringa all sin tid med att jaga och fiska. När han övade på pianot märkte jag att han hellre ville vara ute vid en närbelägen flod och fiska. Jag lyssnade medan han bankade fram varje ackord till en välbekant sång. Han spelade varje not med samma tonvikt och i samma takt så att det blev svårt att tydligt urskilja melodin. Jag satt bredvid honom på bänken och förklarade vikten av att lägga lite mer tryck på meloditangenterna och lite mindre på de noter som ackompanjerade melodin. Vi pratade om hur pianot är mer än ett mekaniskt underverk. Det kan vara en förlängning av hans egen röst och känslor och vara ett underbart instrument för kommunikation. Precis som en person talar och mjukt förflyttar sig från ett ord till ett annat, så ska också melodin flöda när vi går från en ton till en annan.

Vi skrattade tillsammans medan han försökte om och om igen. Hans skrattgropar blev tydligare då den välbekanta melodin växte fram ur vad som tidigare varit en enda röra av ljud. Budskapet blev tydligt: ”Jag är Guds lilla barn, och han satt mig här.”1 Jag frågade Andrew om han kände skillnaden i budskapet. Han svarade: ”Ja morfar, jag känner det!”

Aposteln Paulus lärde oss hur man kan jämföra kommunikation med musikinstrument när han skrev till korintierna:

”Även om livlösa instrument som flöjt eller harpa ger ljud ifrån sig, hur skall man kunna uppfatta vad som spelas, om det inte är någon skillnad på tonerna?

Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?”2

Nu som aldrig förr behöver världen Kristi lärjungar som kan framföra evangeliets budskap tydligt och från hjärtat. Vi behöver en tydlig trumpetsignal.

Kristus var naturligtvis vårt bästa exempel. Han visade alltid modet att stå för det som var rätt. Hans ord ekar genom århundradena då han inbjuder oss att komma ihåg att älska Gud och vår nästa, att hålla alla Guds bud och leva som ljus för världen. Han var inte rädd att säga emot sin tids världsliga krafter eller härskare, även då de motsatte sig den mission som hans himmelske Fader hade gett honom. Hans ord var inte menade att förvirra utan att vidröra människors hjärtan. Han visade tydligt att han kände Faderns vilja i allt han sa och gjorde.

Jag älskar också Petrus exempel, när han konfronterade de världsliga människorna med mod och tydlighet på pingstdagen. Den dagen hade människor från många olika länder samlats och kritiserade de tidiga heliga eftersom de hörde dem tala i tungor och trodde att de var berusade. Inom Petrus växte Anden och han stod upp och försvarade kyrkan och dess medlemmar. Han vittnade med dessa ord: ”Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord.”3

Han citerade sedan skriftställen som innehöll profetior om Kristus och bar detta rättframma vittnesbörd: ”Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.”4

Många hörde hans ord och kände Anden, och 3 000 själar anslöt sig till den tidiga kyrkans led. Detta är ett mäktigt bevis på att en man eller kvinna som är villig att vittna när världen verkar gå i motsatt riktning kan göra skillnad.

När vi som medlemmar fattar beslutet att stå upp för och kraftfullt vittna om Guds lära och hans kyrka, är det något inom oss som förändras. Hans bild syns i vårt ansikte. Vi kommer närmare hans Ande. Han i sin tur ska gå framför oss och vara ”på vår högra sida och på vår vänstra, och hans Ande skall vara i våra hjärtan och hans änglar runtomkring oss för att upprätthålla oss”.5

Kristi sanna lärjungar kommer inte med ursäkter för läran när den inte överensstämmer med världens gällande begrepp. Paulus var en annan modig lärjunge som djärvt tillkännagav: ”Jag skäms inte för [Kristi] evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror.”6 Sanna lärjungar representerar Herren när det kanske inte är bekvämt att göra det. Sanna lärjungar vill inspirera människors hjärtan, inte bara imponera på dem.

Det är sällan bekvämt eller behagligt att stå upp för Kristus. Jag är säker på att det inte var det för Paulus när han kallades inför kung Agrippa och blev tillsagd att förklara sig och berätta sin historia. Paulus tillkännagav utan att tveka sin tro med sådan kraft att denne respektingivande kung erkände att han ”nästan” låtit sig övertalas att bli kristen.

Paulus svar vittnade om hans önskan att alla ovillkorligen skulle förstå vad han hade att säga. Han sa till kung Agrippa att hans önskan var att alla som hörde honom inte bara ”nästan” skulle bli kristna, utan att de istället ”helt” skulle bli Kristi lärjungar.7 De som talar med tydlighet kan åstadkomma detta.

Under de många år då jag studerat berättelsen om Lehis dröm i Mormons bok8, har jag alltid tänkt på den stora och rymliga byggnaden som en plats där bara de mest upproriska bor. Byggnaden var full av människor som hånade och pekade finger mot de trofasta som höll fast i ledstången av järn, som representerar Guds ord, och som hade tagit sig fram till livets träd, som representerar Guds kärlek. Vissa kunde inte uthärda trycket från människorna som hånade dem och vandrade bort. Andra beslöt sig för att förena sig med de hånfulla i byggnaden. Hade de inte modet att djärvt uttala sig mot världens kritik eller budskap?

Då jag ser hur världen i dag rör sig bort ifrån Gud tänker jag att denna byggnad växer i storlek. Många i dag vandrar omkring i salarna i den stora och rymliga byggnaden utan att inse att de faktiskt börjar bli en del av dess kultur. De dukar ofta under för frestelserna och budskapen. Till sist finner vi att de också hånar eller stämmer in med dem som kritiserar eller hånar.

I åratal trodde jag att den hånande folkmassan förlöjligade de trofastas sätt att leva. Men rösterna från byggnaden har i dag ändrat ton och taktik. De som hånar försöker ofta dränka evangeliets enkla budskap genom att angripa någon del av kyrkans historia eller genom att komma med riktad kritik mot en profet eller annan ledare. De angriper också själva kärnan i vår lära och Guds lagar, som funnits sedan jordens skapelse. Vi, som Jesu Kristi lärjungar och medlemmar i hans kyrka, får aldrig släppa taget om ledstången av järn. Vi måste låta trumpeten ljuda tydligt från den egna själen.

Det enkla budskapet är att Gud är vår kärleksfulle himmelske Fader och Jesus Kristus är hans Son. Evangeliet har återställts i dessa sista dagar genom levande profeter och beviset för det är Mormons bok. Vägen till lycka går genom familjens grundläggande enhet, som den ursprungligen organiserats och uppenbarats av vår himmelske Fader. Det är detta budskaps välbekanta melodi som många kan känna igen, eftersom de hört den sedan de levde i föruttillvaron.

Det är dags för oss, som sista dagars heliga, att stå upp och vittna. Det är dags att tonerna i evangeliets melodi stiger över världens oljud. Jag lägger mitt vittnesbörd till budskapet om den här världens Frälsare och Återlösare. Han lever! Hans evangelium är återställt och välsignelser i form av lycka och frid kan säkerställas i det här livet genom att vi lever efter hans bud och följer hans väg. Det är mitt vittnesbörd i Jesu Kristi namn, amen.