2010–2019
Tiden kommer
Oktober 2011

Tiden kommer

L. Whitney Clayton

i presidentskapet för de sjuttio

Bild

Tillsammans med er förundras jag över hur detta verk går framåt på ett mirakulöst, förunderligt och oemotståndligt sätt.

Jag verkade i min ungdom som missionär i flera månader i centrala Lima i Peru. Det gjorde att jag var på Plaza de Armas många gånger. Regeringspalatset, den officiella bostaden och kontoret för Perus president, ligger vid torget. Mina kamrater och jag inbjöd människor på torget att höra om det återställda evangeliet. Jag undrade ofta hur det skulle kännas att gå in i palatset, men tanken att jag skulle få göra det tycktes mycket avlägsen.

I fjol träffade äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum, några andra och jag Alan García, som då var Perus president, i regeringspalatset. Vi visades runt i palatsets vackra rum och togs hjärtligt emot av president García. Min dröm som missionär om att få besöka palatset besannades på ett sätt som jag aldrig hade kunnat tänka mig 1970.

Mycket har hänt i Peru sedan jag var där som missionär, särskilt för kyrkan. Då fanns där omkring 11 000 medlemmar i kyrkan och bara en stav. Idag finns där över 500 000 medlemmar och nästan 100 stavar. Städer som tidigare bara hade små medlemsgrupper har i dag livaktiga stavar och vackra möteshus som förskönar landet. Samma sak har hänt i många andra länder runt om i världen.

Denna anmärkningsvärda tillväxt i kyrkan är värd att förklara. Låt oss börja med en profetia från Gamla testamentet.

Daniel var en hebreisk slav i Babel. Han fick tillfälle att tyda en dröm som kung Nebukadnessar hade. Daniel bad Gud att för honom uppenbara drömmen och dess betydelse, och hans bön besvarades. Han sade till Nebukadnessar: ”Det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar … Detta var … den syn du hade på din bädd.” Daniel sade att kungen hade sett en skrämmande staty med huvud, bål, armar, ben och fötter. En sten revs loss från ett berg, men inte genom människohänder, och den växte när den rullade fram. Stenen träffade statyn och krossade den ”men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden”.

Daniel förklarade att statyn representerade framtida politiska riken och att ”i de [framtida] kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras … Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt.”1

Så går vi vidare till vår tid. Ängeln Moroni visade sig för första gången för Joseph Smith 1823 och berättade ”att Gud hade ett verk för [honom] att utföra och att [hans] namn skulle hållas för gott och ont bland alla nationer, släkter och tungomål”.2 Moronis budskap måste verkligen ha förbluffat Joseph, som bara var 17 år.

År 1831 sade Herren till Joseph att Guds rikes nycklar återigen ”anförtros människan på jorden”. Han sade att ”evangeliet [skall] rulla fram till jordens ändar liksom stenen, som utan händer är uthuggen ur berget … tills den har uppfyllt hela jorden”,3 precis som Daniel hade sagt till Nebukadnessar.

År 1898 berättade president Wilford Woodruff om en upplevelse han hade som ny medlem 1834 under ett prästadömsmöte i Kirtland. Han sade: ”Ett kall utgick från profeten till alla prästadömsbärare att samlas i det lilla timrade skolhuset. Det var en liten byggnad på kanske 18 kvadratmeter … När vi samlats bad profeten Israels äldster att … bära vittnesbörd om detta verk … När de var klara sade profeten: ’Bröder, jag har blivit mycket uppbyggd och har lärt mig mycket av era vittnesbörd här i kväll. Men jag vill säga er detta inför Herren, att ni inte vet mer om denna kyrka och detta rikes öde än en baby på sin mors knä. Ni förstår det inte … Det är bara en liten grupp prästadömsbärare här ikväll, men denna kyrka kommer att uppfylla Nord- och Sydamerika — den kommer att uppfylla jorden.’”4

Dessa profetior, att:

  • Guds rike ska liksom stenen som är uthuggen ur berget uppfylla hela jorden

  • Joseph Smiths namn ska bli känt över världen och

  • kyrkan ska uppfylla hela Nord- och Sydamerika och hela världen

kanske lät komiska för 170 år sedan. Den lilla gruppen troende, som med nöd och näppe kunde försörja sig i det amerikanska gränslandet och som flyttade för att komma undan förföljelser, såg inte ut att vara grunden för ett samfund som skulle spridas över internationella gränser och genomtränga hjärtan överallt.

Men det är precis det som skedde. Låt mig ge ett exempel.

På juldagen 1925 i Buenos Aires i Argentina invigde äldste Melvin J. Ballard hela den sydamerikanska kontinenten för predikandet av evangeliet. I augusti 1926 hade en handfull omvända döpts. De var de första medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som döptes i hela Sydamerika. Det var för 85 år sedan, inom livstiden för många av er som lyssnar på konferensen idag.

Det finns 23 Sions stavar i Buenos Aires idag, och dussintals stavar och tiotusentals medlemmar i städer och samhällen runt om i Argentina. Nu finns det över 600 stavar och flera miljoner medlemmar i hela Sydamerika. Vi kan idag se hur Guds rike fyller kontinenten och hur Joseph Smiths namn sprids av både oss och hans förtalare, till länder som han kanske aldrig hörde talas om medan han levde.

Det finns nästan 3 000 stavar i den här världsomfattande kyrkan i dag, från Boston till Bangkok, och från Mexico City till Moskva. Vi närmar oss 29 000 församlingar och grenar. I många länder finns väl etablerade stavar, med medlemmar vars förfäder omvändes. I andra länder har små grenar möten i hyrda lokaler. Varje år sprids kyrkan längre över jorden.

Är dessa profetior om att uppfylla världen och bli känd över hela jorden orimliga? Kanske. Osannolika? Förvisso. Omöjliga? Verkligen inte. Det händer mitt framför våra ögon.

President Gordon B. Hinckley sade:

”Det fanns en tid när det sades att solen aldrig gick ner över Brittiska imperiet. Detta imperium har nu förminskats. Men det är sant att solen aldrig går ner över detta Herrens verk, som påverkar människors liv över hela jorden.

Och detta är bara början. Vi har bara skrapat lite på ytan … Det finns inga gränser för vårt verk … De nationer som nu är stängda för oss, kommer en dag att öppnas.”5

Idag ser vi att en profetia från Mormons bok håller på att uppfyllas:

”Och … det [skall] ske att kungar skall tillsluta sina munnar, ty det som inte blivit berättat för dem skall de se, och det som de inte hört skall de förstå.

Ty på den dagen skall Fadern för min skull utföra ett verk som skall vara ett stort och förunderligt verk bland dem.”6

Detta Herrens verk är i sanning stort och förunderligt. Samtidigt går det framåt i stort sett obemärkt av många bland jordens politiska, kulturella och akademiska ledare. Det kommer till ett hjärta och en familj i taget, stilla och oansenligt. Dess heliga budskap och syfte välsignar människor överallt.

En vers i Mormons bok ger oss en nyckel till kyrkans mirakulösa tillväxt idag: ”Och vidare säger jag er att tiden kommer då kunskapen om en Frälsare skall spridas överallt i varje nation, släkte, tungomål och folk.”7

Vårt allra viktigaste budskap, som vi är både gudomligt bemyndigade och befallda att sprida över hela världen, är att det finns en Frälsare. Han levde i tidens mitt. Han sonade våra synder, korsfästes och uppstod. Detta oförlikneliga budskap, som vi förkunnar med myndighet från Gud, är den verkliga orsaken till att kyrkan växer som den gör.

Jag vittnar om att han uppenbarade sig med sin Fader för Joseph Smith. Under Faderns ledning etablerade han sitt evangelium återigen på jorden. Han sände apostlar, profeter och prästadömets nycklar till jorden igen. Han leder sin kyrka genom en levande profet, president Thomas–S. Monson. Hans kyrka är den sten som revs loss från berget, men inte genom människohänder, och som rullar fram över jorden.

Vi är tacksamma för Joseph Smith och ser förundrat hur hans namn är vördat och, ja, förtalat av allt fler på hela jordens yta. Men vi vet att detta stora verk i de sista dagarna inte handlar om honom. Detta verk tillhör vår allsmäktige Gud och hans Son, Fridsfursten. Jag vittnar om att Jesus Kristus är Frälsaren, och tillsammans med er förundras jag över hur detta verk går framåt på ett mirakulöst, förunderligt och oemotståndligt sätt. Ja, tiden har kommit då kunskapen om en Frälsare sprids överallt i varje nation, släkte, tungomål och folk. Jag vittnar om honom, hela mänsklighetens Frälsare, och om detta verk, i Jesu Kristi namn, amen.