Apor och missionärsmirakel
Allt började i liten skala.
Illustration: Dominico Russo
Det finns en 89-årig kvinna i min församling. Hon är som församlingens mormor, kan man säga. Alla kallar henne mormor.
En dag berättade hon för mig att aporna kom in i hennes trädgård och åt upp all hennes goda frukt eftersom hennes nät hade rasat ner. I vårt område i Sydafrika finns det apor överallt, och de har en riktigt stor inverkan på samhället.
En enkel lösning
Jag sa: ”Åh, mormor, jag kommer gärna och hjälper dig. Jag är ledig på lördag. Jag har ändå inget att göra, så jag kommer över och hjälper dig att bygga ett nät.”
Mormor och Neo.
När jag kom på lördagen satt hon tålmodigt på sin stol och väntade på mig. Vi gick ut i trädgården och jag hjälpte henne att bygga nätet. Jag vet inte hur jag gjorde det, för det är så komplicerat, men än i dag står det kvar.
Neo med mormors apnät.
För mig verkade det inte vara någon stor sak att hjälpa mormor – jag gjorde ingenting den dagen. Men det var en stor sak för henne. Det lärde mig att tjänande kan vara en liten sak för mig, men för den andra personen kan det vara det viktigaste.
Neo och hans mamma Nelly.
En liten inbjudan
Jag började också i liten skala med att berätta om evangeliet. Först var jag väldigt nervös – extremt nervös – inför att berätta om evangeliet för mina vänner. Jag trodde inte att mina vänner skulle vara intresserade av kyrkan. Och jag ville bara inte göra dem besvikna på något sätt eller att det skulle bli pinsamt.
Neo och hans vän Mangaliso.
Men för att hjälpa mig komma igång fick jag ett kort från missionärerna med möteshusets adress på. Jag gav min vän kortet och sa: ”Kom till en ungdomsaktivitet. Det är det bästa som finns.” Han kom på aktiviteten. På vägen hem var han tyst hela vägen. Veckan därpå frågade han: ”Ska vi dit igen?” Jag frågade: ”Jaha, vill du verkligen komma?” Och efter det fortsatte han att komma på aktiviteter och så småningom till kyrkan.
När min vän sa att han var redo att döpas sa jag: ”Visst, ge mig bara lite tid att bearbeta det.” Sedan bjöd han med vår andra vän till kyrkan, och så var det vi två som hjälpte honom. Och pang, bom – nu har två av mina vänner blivit döpta! Och vi tre försöker hjälpa en annan vän att komma till kyrkan och bli döpt också.
Neo och hans vänner Lucky och Mangaliso.
Jag har sett mina vänners tro på Jesus Kristus växa otroligt mycket. Ibland tror jag att de till och med har större tro än jag. När jag ser oss dela ut sakramentet tillsammans tänker jag: ”Det här är så underbart. Det här är den bästa gåvan jag kunde få.” Det började med det lilla kortet och ledde sedan till att två personer döptes.
Att göra skillnad börjar i liten skala. Bara att hjälpa någon, om så bara att le mot någon, kan betyda mycket. När man inser vilken skillnad det gör för den personen vill man fortsätta tjäna. ”Med små och enkla medel uträttas mycket stort” (Alma 37:6).
Författaren bor i KwaZulu-Natal, Sydafrika.