Petrus

I Nya testamentet kallades Petrus från början Simeon eller Simon (2 Petr. 1:1), en fiskare från Betsaida som bodde i Kapernaum med sin hustru. Jesus botade Petrus svärmor (Mark. 1:29–31). Petrus kallades tillsammans med sin bror Andreas till att vara en Jesu Kristi lärjunge (Matt. 4:18–22; Mark. 1:16–18; Luk. 5:1–11). Hans arameiska namn, Kefas, som betyder ”en siare” eller ”sten” gavs honom av Herren (Joh. 1:40–42; JSÖ, Joh. 1:42 [tillägget]). I Nya testamentet nämns några av hans svagheter, men där visas också att han övervann dem och blev stark tack vare sin tro på Jesus Kristus.

Petrus betygade att Jesus var Kristus och Guds Son (Joh. 6:68–69), och Herren utvalde honom till att inneha nycklarna till riket på jorden (Matt. 16:13–19). På förklaringsberget såg Petrus den förklarade Frälsaren, liksom Mose och Elia (Matt. 17:1–9).

Petrus var den främste bland de första apostlarna. Efter Frälsarens död, uppståndelse och himmelsfärd sammankallade han kyrkan, och under hans ledning kallades en apostel för att ersätta Judas Iskariot (Apg. 1:15–26). Petrus och Johannes botade en man som var lam från födseln (Apg. 3:1–16) och räddades genom ett under ur fängelset (Apg. 5:11–29; 12:1–19). Det var genom Petrus försorg som evangeliet först gjordes tillgängligt för icke-judarna (Apg. 10–11). I de sista dagarna kom Petrus tillsammans med Jakob och Johannes från himlen och gav melkisedekska prästadömet och dess nycklar till Joseph Smith och Oliver Cowdery (L&F 27:12–13; 128:20).