Att döma eller dömas skyldig av Gud. Fördömelse är det tillstånd då man hejdas i sin utveckling och förmenas tillträde till Guds närhet och hans härlighet. Fördömelse finns av olika grader. Alla som inte uppnår den celestiala upphöjelsen i dess fullhet blir i viss grad begränsade vad gäller utveckling och förmåner, och de är i det avseendet fördömda.
Ve er, ni hycklare! Ni ådrar er en större fördömelse, Matt. 23:13–36 .
Den som hädar den Helige Anden är skyldig till evig synd, Mark. 3:29 .
De som har gjort ont ska uppstå till dom, Joh. 5:29 (3 Ne. 26:5 ).
Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig, 1 Kor. 11:29 (3 Ne. 18:28–29 ).
Vi fostras av Herren för att inte bli fördömda tillsammans med världen, 1 Kor. 11:32 .
Den som inte omvänder sig, blir döpt och håller ut intill änden, måste bli fördömd, 2 Ne. 9:24 (Mark. 16:16 ; Eth. 4:18 ; L&F 68:9 ; 84:74 ).
Våra ord, gärningar och tankar kommer att fördöma oss, Alma 12:14 .
Genom att veta men inte göra därefter, ådrar man sig fördömelse, Hel. 14:19 .
Det skulle vara eländigare för den orättfärdige att bo hos Gud, än hos de fördömda själarna i helvetet, Morm. 9:4 .
Om vi skulle sluta arbeta skulle vi komma under fördömelse, Moro. 9:6 .
Den som inte gör något förrän han blir befalld, han är fördömd, L&F 58:29 .
Den som inte förlåter sin broder står fördömd inför Herren, L&F 64:9 .
Den som syndar mot det större ljuset ska få den större fördömelsen, L&F 82:3 .
Hela kyrkan står under fördömelse tills de omvänder sig och kommer ihåg Mormons bok, L&F 84:54–57 .
Den som tar emot en fullhet av det nya och eviga förbundet måste följa lagen, annars blir han fördömd, L&F 132:6 .