Bygg en andlig, skyddande borg

Mina kära bröder och systrar, när den här konferensen nu når sitt slut, tackar jag vår Fader i himlen för råd, sanningar och uppenbarelse som delats från denna talarstol under dessa två dagar. Vi har undervisats av Guds tjänare som kallats att tala hans heliga ord. Herren har påmint oss i nutida uppenbarelse: ”Antingen genom min egen röst eller … mina tjänares röst, ty det är detsamma.”¹

När jag ser ut över denna stora församling av heliga och föreställer mig medlemmar som ser generalkonferensen över hela världen, tänker jag på sammankomsten i Mormons bok när Jesus Kristus uppenbarade sig för nephiterna efter sin korsfästelse. Han undervisade dem om evangeliet och uppmuntrade dem sedan: ”Gå därför till era hem och begrunda det som jag har sagt, och be till Fadern i mitt namn, så att ni kan förstå.”²

”Gå därför till era hem och begrunda” är nästa steg i att ta till sig det som profeterna och kyrkans ledare talat om i detta heliga sammanhang. Hem som har Kristus i centrum är borgar i Guds rike på jorden i en tid då djävulen, som det har profeterats, ”rasar i människobarnens hjärtan och hetsar dem till vrede mot det som är gott”.³

Människor har byggt borgar genom historien för att hålla fienden utanför. Ofta fanns i dessa borgar ett vakttorn där väktare – likt profeter – varnade för hotande styrkor och kommande angrepp.

Under Utahs tidiga pionjärtid var min farfars far Thomas Rasband och hans familj några av de första bosättarna som kom till Heber Valley bland de vackra Wasatchbergen i Utah.

År 1859 hjälpte Thomas till att bygga ett fort i Heber, som uppfördes för att skydda dem. Det var en enkel konstruktion av poppelstockar som ställdes bredvid varandra och bildade fortets yttre ramverk. Timmerstugor byggdes inuti fortet med användning av den gemensamma trämuren. Konstruktionen gav både säkerhet och trygghet åt dessa pionjärfamiljer när de bosatte sig och tillbad Herren.

Likadant är det med oss. Våra hem är borgar mot det onda i världen. I våra hem kommer vi till Kristus genom att lära oss att följa hans bud, genom att studera skrifterna och be tillsammans och genom att hjälpa varandra att hålla oss kvar på förbundsstigen. Den nya betoningen på den enskildes och familjens studier hemma genom kursmaterialet Kom och följ mig är utformat för ”att fördjupa vår omvändelse och hjälpa oss bli mer lika Jesus Kristus”.⁴ När vi gör det så kommer vi att bli det som Paulus kallade ”en ny skapelse”⁵ med våra hjärtan och själar i samklang med Gud. Vi behöver den styrkan för att möta och avstyra motståndarens angrepp.

När vi lever med hängivenhet sprungen ur tro på Jesus Kristus, känner vi den helige Andens fridfulla närvaro som leder oss till sanning, inspirerar oss att leva värdiga Herrens välsignelser och vittnar om att Gud lever och älskar oss. Allt detta inom vårt hems borg. Men kom ihåg att våra hem bara är så kraftfulla som den andliga styrkan hos var och en av oss inom dess väggar.

President Russell M. Nelson har sagt: ”I kommande dagar blir det inte möjligt att överleva andligt utan den Helige Andens ledande, tröstande och ständiga inflytande.”⁶ Som Herrens levande profet, siare och uppenbarare i dessa dagar, som väktare på vår borgs, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas, torn ser han vår fiendes framryckningar.

Bröder och systrar, vi är i krig med Satan om människornas själar. Slagets gränser drogs i vårt förjordiska liv. Satan och en tredjedel av vår himmelske Faders barn vände sig bort från hans löfte om upphöjelse. Sedan dess har motståndarens hejdukar kämpat mot de trogna som väljer Faderns plan.

Satan vet att hans dagar är räknade och att tiden börjar ta slut. Hur listig och slug han än är, så kommer han inte att vinna. Men hans kamp för var och en av våra själar rasar vidare.

Som skydd måste vi bygga en andlig, skyddande borg för våra själar, en borg som den onde inte kan tränga in i.

Satan är en lömsk orm, som smyger sig in i våra sinnen och hjärtan när vi har sänkt garden, mött besvikelse eller förlorat hoppet. Han lockar oss med smicker, ett löfte om sorglöshet, bekvämlighet eller en tillfällig kick när vi är nedstämda. Han ursäktar stolthet, ovänlighet, oärlighet, missnöje och omoral tills vi slutligen kan bli ”känslolösa”.⁷ Anden kan lämna oss. ”Och på så sätt bedrar djävulen deras själar och leder dem varsamt ned till helvetet.”⁸

I motsats till det känner vi ofta Anden mycket starkt när vi lovsjunger Gud med ord som dessa:

När vi bygger en borg av andlig styrka kan vi undvika motståndarens framryckningar, vända honom ryggen och känna Andens frid. Vi kan följa vår Herres och Frälsares exempel som, när han frestades i öknen, sa: ”Gå bort från mig, Satan!”¹⁰ Vi behöver alla lära oss av livets erfarenheter hur man gör det.

Ett sådant rättfärdigt syfte är väl beskrivet i Mormons bok när överbefälhavare Moroni förberedde nephiterna på att möta anfall från den svekfulle, blodtörstige, makthungrige Amalickiah. Moroni byggde borgar för att skydda nephiterna ”så att de skulle kunna leva för Herren sin Gud och så att de skulle kunna upprätthålla det som deras fiender kallade de kristnas sak”.¹¹ Moroni ”stod fast i tron på Kristus”¹² och var trofast i ”att hålla Guds bud och stå emot ondskan”.¹³

När lamaniterna kom för att strida förvånades de över nephiternas förberedelser och de blev besegrade. Nephiterna tackade ”Herren sin Gud för hans ojämförliga makt att befria dem ur deras fienders händer”.¹⁴ De hade byggt upp borgar för skydd på utsidan och de hade byggt upp tro på Herren Jesus Kristus på insidan – djupt i sina själar.

Hur kan vi stärka oss själva i svåra tider så att vi kan göras till ”redskap i Guds händer att åstadkomma detta stora verk”¹⁵? Låt oss söka svar i skrifterna.

Vi är lydiga. Herren befallde Lehi att skicka tillbaka sina söner till Jerusalem för att ”söka efter uppteckningarna och föra dem hit ned till vildmarken”.¹⁶ Lehi ifrågasatte inte; han undrade inte varför eller hur. Det gjorde inte Nephi heller, som svarade: ”Jag skall gå och göra det som Herren har befallt.”¹⁷

Handlar vi lika villigt och lydigt som Nephi? Eller är vi mer benägna att ifrågasätta Guds bud så som Nephis bröder gjorde, vars bristande tro till slut vände dem bort från Herren? Lydnad, utövad ”i hjärtats … helighet”,¹⁸ är det som Herren önskar av oss.

Vi litar på Herren som sa till Josua när han förberedde sig för att leda israeliterna in i det utlovade landet: ”[Var] stark och frimodig … Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går.”¹⁹ Josua litade på de orden och rådde folket: ”Helga er, för i morgon ska HERREN göra under bland er.”²⁰ Herren delade Jordans vatten och israeliternas 40-åriga vandring i öknen var över.

Vi står för sanningen så som profeten Abinadi i Mormons bok gjorde. Fängslad, förd inför kung Noah och hans onda präster, undervisade Abinadi om de tio budorden och predikade kraftfullt om att Kristus skulle ”komma ned bland människobarnen och återlösa sitt folk”.²¹ Med sin djupa tro utropade han sedan ”O Gud, ta emot min själ!”²² och Abinadi ”[led] döden genom eld”²³.

Vi ingår och förnyar våra förbund genom att ta sakramentet och besöka templet. Sakramentet är det centrala i vår söndagsgudstjänst, då vi får löftet att vi ”alltid kan ha hans Ande hos [oss]”.²⁴ Med den heliga förrättningen förbinder vi oss att ta på oss Jesu Kristi namn, att följa honom och att axla våra ansvar i hans gudomliga verk så som han gjorde. I templet kan vi kan ”lägga åt sidan det som hör världen till”²⁵ och känna Herrens närhet och hans enastående frid. Vi kan fokusera på våra förfäder, vår familj och evigt liv i Faderns närhet. Inte undra på att president Nelson sa i Rom nyligen: ”Det goda som detta tempel kommer att föra med sig är oöverskådligt stort.”²⁶

Vi bör ha integritet i allt vi gör. Vi bör utveckla urskiljningsförmåga och disciplin så att vi inte hela tiden måste bestämma oss för vad som är rätt och vad som är fel. Vi bör ta till oss Petrus varning, den forntida aposteln i kyrkan som sa: ”Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.”²⁷

När vi flitigt stärker våra befästningsverk blir vi lika Jesus Kristus, som hans sanna lärjungar, med våra själar under hans beskydd.

Ert vittnesbörd om Jesus Kristus är er egen borg, er själs skydd. När min farfars far och pionjärerna med honom byggde fortet i Heber, reste de en stock i taget tills fortet var ordentligt sammanfogat²⁸ och de hade skydd. Så är det med vittnesbördet. Vi får var och en ett vittnesbörd av den Helige Anden när han talar till vår egen ande och undervisar om ”sanning i hjärtat”.²⁹ När vi lever efter Jesu Kristi evangelium, när vi använder Frälsarens försoning och strävar framåt i tro utan att frukta, är vi skyddade mot motståndarens listiga angrepp. Våra vittnesbörd förenar oss med himlen och vi välsignas med ”sanningen om allting”.³⁰ Och likt pionjärer som skyddas av ett fort är vi i säkerhet, omslutna av vår Frälsares kärleks armar.

Profeten Ether sa: ”Därför kan var och en som tror på Gud förvisso hoppas på en bättre värld, ja, på en plats på Guds högra sida, vilket hopp kommer av tro och blir ett ankare för människornas själar, vilket gör dem fasta och ståndaktiga, alltid rika på goda gärningar, och leder dem till att prisa Gud.”³¹

Mina kära bröder och systrar, jag välsignar er i att gå framåt med förtröstan på Herren och hans evangelium. Slå armarna om dem som vacklar och led dem, med Andens styrka i er, kärleksfullt tillbaka till den andliga, skyddande borgen. Försök att ”likna Jesus”³² i allt ni gör, sky ondska och frestelser, omvänd er som vår käre profet uppmanade oss att göra i går, ha uppriktiga hjärtan, var rättrådiga och rena, visa medkänsla och kristuslik kärlek och älska Herren er Gud med en sann lärjunges hängivenhet.

Våra vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium, våra hem, våra familjer och vårt medlemskap i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga blir våra egna skyddande borgar som omger oss och beskyddar oss från den ondes makt. Om detta bär jag högtidligt vittne i vår Herres och Frälsares, ja, Jesu Kristi namn, amen.