2010–2019
Vad leder det här till?
Generalkonferensen i april 2019


Vad leder det här till?

Vi gör bättre val och fattar bättre beslut om vi ser på alternativen och begrundar vad de leder till.

Jesu Kristi återställda evangelium uppmuntrar oss att tänka på framtiden. Det förklarar syftet med jordelivet och att det verkligen finns ett liv efter det. Det undervisar om framtiden för att vägleda våra handlingar i dag.

Men vi känner alla människor som bara tänker på nuet: använd det i dag, njut av det i dag och bekymra dig inte om framtiden.

Vår nutid och vår framtid blir bättre om vi alltid är medvetna om framtiden. När vi fattar dagens beslut bör vi alltid ställa frågan: ”Vad leder det här till?”

I.

En del beslut är val mellan att göra något eller att inte göra något. Jag hörde talas om ett sådant val under en stavskonferens i USA för många år sedan.

Det skedde på ett vackert universitetsområde. En grupp unga studenter satt på gräsmattan. Talaren som beskrev händelsen sa att de såg på när en söt ekorre med en stor buskig svans lekte kring stammen på ett vackert lövträd. Ibland var den på marken, ibland sprang den upp och ner och runt stammen. Men varför skulle en sådan vanlig syn fånga studenternas uppmärksamhet?

På gräsmattan i närheten låg en irländsk setter. Det var han som fångat studenternas uppmärksamhet, och ekorren hade fångat hans. Varje gång ekorren var utom synhåll på andra sidan trädet kröp settern stilla framåt några centimeter och lade sig sedan ner igen, till synes ointresserad. Det var detta som fångat studenternas uppmärksamhet. Tysta och orörliga såg de spänt på när händelsen gick mot sitt allt mer uppenbara slut.

Till sist var settern tillräckligt nära för att kasta sig över ekorren och fånga den i munnen. Alla flämtade av fasa och studenterna trängde sig fram för att rädda det lilla djuret undan hunden, men det var för sent. Ekorren var död.

Alla i den gruppen kunde ha varnat ekorren när som helst genom att vifta med armarna eller ropa till, men ingen gjorde det. De bara såg på medan det oundvikliga slutet kom närmare och närmare. Ingen undrade: ”Vad leder det här till?” När det förutsägbara hände rusade alla fram för att stoppa det, men det var för sent. Tårfylld ånger var allt de hade att erbjuda.

Den här sanna berättelsen är en sorts liknelse. Den kan tillämpas på det vi ser i våra egna liv och i liv och omständigheter omkring oss. När vi ser faror smyga sig på personer eller saker vi älskar kan vi välja att säga ifrån eller handla eller att vara tysta. Vi bör fråga oss själva: ”Vad leder det här till?” Om följderna är omedelbara och allvarliga har vi inte råd att göra ingenting. Vi måste höja lämpliga varningsrop eller stödja lämpliga förebyggande åtgärder innan det är för sent.

Besluten jag just har beskrivit består av valet mellan att handla eller att inte göra något alls. Men oftast står valet mellan att göra en sak eller att göra något annat. Det kan vara att välja mellan det som är gott och ont, men oftast står valet mellan två bra saker. Även här bör vi fråga oss själva vad det leder till. Vi fattar många beslut mellan två bra saker, och ofta påverkar det hur vi använder vår tid. Det är inte dåligt att spela tv-spel eller sms:a eller titta på teve eller prata på mobilen. Men allt detta har något som kallas för en alternativkostnad, vilket innebär att när vi väljer att göra en sak så förlorar vi tillfället att göra något annat. Jag är säker på att ni förstår att vi eftertänksamt måste överväga vad vi förlorar genom att använda tid till en aktivitet, även om det inte är något fel på den i sig själv.

För en tid sedan höll jag ett tal med titeln ”Bra, bättre, bäst”. I det talet sa jag: ”Att något är bra räcker inte för att man ska göra det. Antalet bra saker vi kan göra är många fler än vi hinner utföra. En del saker är bättre än bra, och det är dessa saker som bör prioriteras i våra liv. … Vi måste avstå från en del bra saker för att välja de som är bättre eller bäst.”1

Tänk långsiktigt. Hur påverkas framtiden av besluten vi fattar nu? Kom ihåg vikten av att skaffa en utbildning, studera evangeliet, förnya förbunden genom att ta del av sakramentet och besöka templet.

II.

”Vad leder det här till?” är också viktigt när vi väljer den stämpel vi sätter på oss själva eller hur vi ser på oss själva. Det allra viktigaste är att var och en av oss är ett Guds barn som kan uppnå evigt liv. Varje annan stämpel – även de som gäller yrke, ras, fysiska drag och upphöjd ställning – är temporär eller trivial ur ett evigt perspektiv. Välj inte att stämpla er själva eller se på er själva utifrån förhållanden som begränsar ett mål som ni kan sträva emot.

Mina bröder, och mina systrar som kanske tittar på eller läser det jag säger här: Jag hoppas att ni vet varför era ledare ger den undervisning och de råd vi ger. Vi älskar er, och vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus älskar er. Deras plan för oss är ”den stora lycksalighetsplanen” (Alma 42:8). Deras plan och deras bud och förrättningar och förbund leder oss till den största lyckan och glädjen i det här livet och i det kommande livet. Som Faderns och Sonens tjänare undervisar vi och ger råd enligt deras direktiv genom den Helige Anden. Vi vill inget annat än att tala om det som är sant och att uppmuntra er att göra det som de har beskrivit som stigen som leder till evigt liv, ”den största av alla Guds gåvor” (L&F 14:7).

III.

Här kommer ett till exempel på hur framtiden påverkas av beslut som görs i nuet. Det här exemplet handlar om valet att uppoffra något nu för att uppnå ett viktigt framtida mål.

Under en stavskonferens i Cali, Colombia berättade en syster om att hon och hennes fästman ville vigas i templet, men på den tiden låg det närmaste templet långt borta i Peru. De sparade länge pengar till bussbiljetterna. Till slut steg de på bussen till Bogotá, men när de kom dit upptäckte de att alla platser på bussen till Lima i Peru var upptagna. De kunde åka hem utan att vigas eller välja att vigas utanför templet. Som tur var fanns det ytterligare ett alternativ. De fick åka med bussen till Lima om de var villiga att sitta på golvet i bussen under resans alla fem dagar och fem nätter. De valde att göra det. Hon sa att det var svårt, trots att några av resenärerna ibland lät dem sitta på deras platser så att de själva kunde sträcka ut sig på golvet.

Det som imponerade på mig med talet var att systern sa att hon var tacksam för att hon och hennes man hade fått möjlighet att resa till templet på det sättet, för det förändrade deras känslor för evangeliet och deras känslor för tempelvigseln. Herren hade belönat dem med den tillväxt som kommer av uppoffring. Hon sa också att deras fem dagar långa resa till templet hade byggt upp deras andlighet så mycket mer än många besök till templet som skett utan uppoffring.

Under åren som gått sedan jag hörde det vittnesbördet har jag funderat över hur annorlunda det unga parets liv hade sett ut om de hade fattat ett annat beslut – om de hade valt bort uppoffringen som krävdes för att vigas i templet.

Bröder, vi gör oräkneliga val i livet, en del stora och andra till synes små. När vi ser tillbaka kan vi se vilken stor skillnad en del av våra beslut har gjort. Vi gör bättre val och fattar bättre beslut om vi ser på alternativen och begrundar vad de leder till. När vi gör det följer vi president Russell M. Nelsons råd att börja med målet i sikte.2 Vårt mål ligger alltid utefter förbundsstigen, genom templet och till det eviga livet, den största av alla Guds gåvor.

Jag vittnar om Jesus Kristus och om följderna av hans försoning och de andra sanningarna i hans eviga evangelium, i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Dallin H. Oaks, ”Bra, bättre, bäst”, Liahona, nov. 2007, s. 104, 107.

  2. Se Russell M. Nelson, ”När vi går framåt tillsammans”, Liahona, apr. 2018, s. 7.