Mätta dig med Kristi ord

När jag var liten trodde jag att mätta sig helt enkelt var att äta en stor måltid med ris, sushi och sojasås. Nu vet jag att mätta sig är mer än att avnjuta en utsökt måltid. Det är en upplevelse av glädje, näring, firande, att dela och uttrycka kärlek till familj och nära och kära, uttrycka vår tacksamhet till Gud och stärka relationer medan man njuter av mycket och otroligt god mat. Jag tror att när vi mättar oss med Kristi ord bör vi se det som en liknande upplevelse. Att mätta sig med skrifterna innebär mer än att bara att läsa dem. Det borde ge oss äkta glädje och stärka vår relation med Frälsaren.

Det här undervisas tydligt om i Mormons bok. Tänk på Lehis dröm där han såg ett träd ”vars frukt [är] begärlig eftersom den [gör] människan lycklig”. Den frukten representerar Guds kärlek, och när Lehi smakade på den var den ”sötare än allt annat [han] någonsin tidigare smakat”. Den ”fyllde … [hans] själ med mycket stor glädje” och var något han ville dela med sig av till sin familj (1 Ne. 8:10–12).

När vi mättar oss inser vi troligen att mängden eller vilken mat vi har kanske inte är så viktig om våra hjärtan är fyllda av tacksamhet. Lehis familj levde på rått kött i vildmarken, men Nephi sa följande om denna svåra prövning: ”Så stora var Herrens välsignelser att … våra kvinnor … var starka” och kunde ”uthärda färden utan knot” (1 Ne. 17:1–2).

Att mätta sig innebär ibland att experimentera och smaka. Alma pratar om ett gott frö som sås i våra hjärtan. När vi prövar det inser vi att fröet börjar ”bli välbehagligt” (se Alma 32:28–33).

Välsignelserna av att mätta sig med Kristi ord är mäktiga och livsförändrande. Det finns tre som jag särskilt vill inbjuda dig att anamma i ditt liv.

För det första kan Kristi ord hjälpa oss ”öka [vår] andliga kapacitet att ta emot uppenbarelse” (Russell M. Nelson, ”Uppenbarelse för kyrkan, uppenbarelse för våra liv”, Liahona, maj 2018, s. 96) och tryggt vägleda oss genom livet. Mormon lär att Kristi ord har ”en stark benägenhet att leda folket till att göra det som [är] rätt” och att de är mäktigare än allt som ”svärdet” kan åstadkomma (Alma 31:5). När jag har sökt Guds visdom för att hantera mina egna utmaningar, och alltid när jag har ”prövat Guds ords kraft” (Alma 31:5), har jag känt mig inspirerad och kapabel att fatta kloka beslut, övervinna frestelser och välsigna mitt liv med starkare tro på Kristus och kärlek till människorna omkring mig. Vår profet Russell M. Nelson har lärt oss att ”i kommande dagar blir det inte möjligt att överleva andligt utan den Helige Andens ledande, tröstande och ständiga inflytande” (”Uppenbarelse för kyrkan, uppenbarelse för våra liv”, s. 96). Vi får den uppenbarelse vi behöver när vi prövar ”Guds ords kraft”, och det ordet är mäktigare än något annat vi kan pröva eller föreställa oss.

För det andra, när vi kämpar med vår identitet och brist på självförtroende hjälper ”Guds behagliga ord” (Jakob 2:8) i skrifterna oss att veta vem vi egentligen är och ger oss styrka långt utöver vår egen. När jag kom till insikt om min identitet som ett Guds barn var det en av de skönaste stunderna jag någonsin upplevt. I mina tidiga tonår visste jag ingenting om Frälsarens lärdomar. När jag först läste Nya testamentet helade Kristi ord verkligen min sargade själ. Jag insåg att jag inte var ensam och att jag är ett Guds barn. När jag förstod min sanna identitet inför Gud, insåg jag min oändliga potential genom Kristi försoning.

På liknande sätt berättade Enos om sin personliga upplevelse av den upplysning som kommer av att begrunda Kristi ord. När Enos lät sin fars undervisning om evigt liv och de heligas glädje sjunka in djupt i sitt hjärta hungrade hans själ och han föll på knä inför sin Skapare i mäktig bön (se Enos 1:3–4). I den bönen lärde han känna Frälsaren och insåg att vi är mycket värdefulla och älskade, att vi kan få förlåtelse för våra felsteg och att vi verkligen är Guds barn.

För det tredje kan vi lyfta andras liv med Kristi ord. Precis som Enos hade sin tid och plats där Kristi ord berörde hans hjärta, gör Herren sin del för att beröra hjärtat hos dem som vi vill dela med oss av evangeliet till. Många av oss kan ha blivit modfällda när vi har försökt inbjuda någon att höra evangeliet därför att det önskade resultatet uteblev. Oavsett resultatet uppmanar Herren oss att öppna vår mun och dela med oss av evangeliets budskap till andra.

För två år sedan rörde Herren vid min kära mors hjärta, vilket hjälpte henne att ta emot dopets förrättning. Jag hade väntat på att den dagen skulle komma i nästan 35 år. För att hon skulle kunna fatta det beslutet betjänade många medlemmar i kyrkan henne så som Kristus skulle ha gjort. En söndag kände hon att hon borde gå till kyrkan. Hon följde maningen. Medan hon satt på första bänk och väntade på att sakramentsmötet skulle börja, ställde sig en fyraårig pojke framför henne och tittade på henne. Hon hälsade på honom med ett leende. Den lille pojken lämnade henne plötsligt och gick tillbaka till sin plats, som var på andra sidan gången från den rad där mor satt. Den lille pojken tog upp något från sin plats och kom tillbaka. Han gav mor en psalmbok och gick tillbaka till sin plats. Min mor såg att det låg en psalmbok på varannan stol i kapellet. Hon hade lätt kunnat ta en från stolen bredvid sig. Men hon blev så imponerad av den lille pojkens okonstlade, vänliga gest som han lärt sig hemma och i kyrkan. Det var ett fint ögonblick för henne. Hon fick en stark känsla att Gud uppmanade henne att komma och följa Kristus. Hon kände att hon borde bli döpt. Den lille pojken sökte inget erkännande för det han gjorde, utan gjorde bara sitt bästa för att följa Guds bud och älska sin nästa. Hans vänlighet skapade en viktig förändring i min mors hjärta.

Kristi ord rör vid hjärtan på djupet och öppnar ögonen hos dem som ännu inte ser honom. På vägen till Emmaus gick två lärjungar tillsammans med Jesus. De var bedrövade och förstod inte att Frälsaren hade övervunnit döden. I sin sorg kände de inte igen den levande Kristus som gick med dem. Trots att Jesus ”förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna” kände de ändå inte igen honom som den uppståndne Frälsaren förrän de satt och bröt bröd med honom. Då öppnades deras ”ögon”. När vi – eller våra vänner, bekanta och grannar – mättar sig och bryter bröd med honom öppnas vårt förstånds ögon. När lärjungarna vid Emmaus tänkte tillbaka på sin tid med den uppståndne Frälsaren, sa de att deras hjärtan brann inom dem medan han öppnade skrifterna för dem (se Luk. 24:27–32). Detta gäller oss alla.

Avslutningsvis vittnar jag om att vi kan mätta oss med Kristi ord när som helst och vid vilket tillfälle som helst om vi förbereder våra hjärtan för att ta emot dem. Att mätta sig med Kristi ord leder till livsuppehållande uppenbarelse, en bekräftelse på nytt om vår sanna identitet och vårt värde inför Gud som hans barn, och de leder våra vänner till Kristus och evigt liv. Låt mig avsluta genom att citera Nephis inbjudan när han sa: ”Ni [måste] sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor. Om ni alltså strävar framåt, mättar er med Kristi ord och håller ut intill änden, se, så säger Fadern: Ni skall få evigt liv” (2 Ne. 31:20). I Jesu Kristi namn, amen.