Kvinnor och evangelielärande i hemmet

Mina kära systrar, det är underbart att vara med er. Det här är en spännande tid i Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga. Herren utgjuter kunskap över sin kyrka som han lovat att han skulle.

Ni minns vad han sa: ”Hur länge kan rinnande vatten förbli orent? Vilken makt kan hålla tillbaka himlarna? Lika gärna kan människan sträcka ut sin svaga arm för att hejda Missourifloden i dess bestämda lopp eller vända den mot strömmen, som att hindra den Allsmäktige från att utgjuta kunskap från himlen över de sista dagars heligas huvuden.”¹

En del av Herrens nuvarande utgjutande av kunskap handlar om att han allt snabbare utgjuter evig sanning över sitt folks huvuden och i deras hjärtan. Han har klargjort att vår himmelske Faders döttrar ska spela en framträdande roll i detta förunderliga påskyndande. Ett exempel på detta under är att han leder sin levande profet till att lägga mycket större vikt vid evangelieundervisning i hemmet och i familjen.

Ni kanske frågar ”Hur ger det här trofasta systrar en framträdande roll i att hjälpa Herren utgjuta kunskap över de heliga?” Herren ger svaret i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”. Ni minns orden, men ni kanske ser en ny innebörd och inser att Herren förutsåg dessa spännande förändringar, som händer nu. I tillkännagivandet gav han systrar uppdraget att vara familjens främsta evangelielärare, med dessa ord: ”Moderns främsta ansvar är barnens omvårdnad.”² Detta innefattar att vårda med evangeliets sanningar och kunskaper.

Tillkännagivandet fortsätter: ”Fadern och modern [är] skyldiga att hjälpa varandra som likvärdiga makar.”³ De är likvärdiga partners, likvärdiga i potential för andlig tillväxt och kunskapsinhämtning och är sålunda förenade genom att hjälpa varandra. De är likvärdiga i sin gudomliga bestämmelse att upphöjas tillsammans. Män och kvinnor kan faktiskt inte bli upphöjda ensamma.

Varför ges då en Guds dotter i en enad och jämställd relation det främsta ansvaret för att ge omvårdnad med den viktigaste näringen som alla måste få, nämligen kunskap om den sanning som kommer från himlen? Så vitt jag kan förstå har detta varit Herrens sätt alltsedan familjer skapades i den här världen.

Det var till exempel Eva som tog emot kunskapen om att Adam behövde äta av frukten från trädet med kunskap för att de skulle kunna hålla alla Guds bud och bilda en familj. Jag vet inte varför kunskapen kom till Eva först, men Adam och Eva var fullkomligt förenade när kunskapen utgöts över Adam.

Ett annat exempel på hur Herren använder kvinnors vårdande gåvor visar sig i hur han stärkte Helamans söner. Jag får en klump i halsen när jag läser berättelsen och minns min egen mors lågmälda lugnande ord när jag for hemifrån till militärtjänst.

Helaman skrev:

”De hade av sina mödrar lärt att om de inte tvivlade skulle Gud rädda dem.

Och de upprepade sina mödrars ord för mig och sade: Vi tvivlar inte på att våra mödrar visste det.”⁴

Jag känner inte till alla Herrens skäl till att ge främsta ansvaret för familjens omvårdnad till trofasta systrar, men jag tror det har att göra med er förmåga att älska. Det krävs stor kärlek för att känna en annans behov som större än sina egna. Det är Kristi rena kärlek till den person som ni ger näring. Den känslan av kärlek kommer av att den som valt att vårda har blivit värdig inflytandet av Jesu Kristi försoning. Hjälpföreningens motto, som min egen mor var exempel på, tycks mig inspirerat: ”Kärleken upphör aldrig.”

Som Guds döttrar har ni en medfödd, stor förmåga att känna andras behov och att älska. Det gör er i sin tur mer mottagliga för Andens viskningar. Anden kan sedan leda era tankar, era ord och era gärningar till att vårda människor så att Herren kan utgjuta kunskap, sanning och mod över dem.

Ni systrar som hör mina ord är alla på olika platser i er färd genom livet. En del av er är flickor som är på kvinnornas möte för första gången. En del av er är unga kvinnor som förbereder er för att bli de vårdare Gud vill att ni ska vara. En del är nygifta som ännu inte fått barn; andra är unga mödrar med ett eller flera. En del är mödrar till tonåringar och andra har barn på missionsfältet. En del har barn vars tro försvagats och som är långt hemifrån. En del lever ensamma, utan en trogen livskamrat. Några är mor- och farmödrar.

Men oavsett era personliga omständigheter är ni en del – en viktig del – av Guds familj och er egen familj, vare sig det är i framtiden, i den här världen eller i andevärlden. Ni har av Gud anförtrotts omvårdnad av så många av hans och era familjer som ni kan med er kärlek och tro på Herren Jesus Kristus.

Er praktiska utmaning är att veta vem ni ska vårda, hur och när. Ni behöver Herrens hjälp. Han känner andras hjärtan och han vet när de är redo att ta emot er hjälp. Er tros bön blir nyckeln till er framgång. Ni kan lita på ni får hans vägledning.

Han gav denna uppmuntran: ”Be till Fadern i mitt namn, i tro och med tillit till att ni skall få, så skall ni få den Helige Anden som uppenbarar allt som är lämpligt.”⁵

Förutom bönen blir allvarliga skriftstudier en del av er växande förmåga att ge näring. Här är löftet: ”Bekymra er inte heller i förväg för vad ni skall säga, utan samla ständigt livets ord i era sinnen, och det skall i samma stund bli givet er den del som skall tilldelas var och en.”⁶

Så ni lägger mer tid på att be, att begrunda och meditera över andliga frågor. Kunskap om sanningen kommer att utgjutas över er, och ni tillväxer i er förmåga till omvårdnad om andra i er familj.

Det kommer tillfällen när ni känner att era framsteg i att lära hur ni ska hjälpa andra bättre går långsamt. Det krävs tro för att hålla ut. Frälsaren har sänt den här uppmuntran till er:

”Bli därför inte trötta av att göra gott, ty ni lägger grundvalen till ett stort verk. Och av det ringa kommer det som är stort.

Se, Herren fordrar hjärtat och ett villigt sinne, och de villiga och lydiga skall i dessa sista dagar äta Sions lands goda.”⁷

Er närvaro här i kväll visar att ni är villiga att ta till er Herrens inbjudan att ge näring åt andra. Det gäller också de yngsta här i kväll. Ni kan veta vem ni behöver hjälpa i er familj. Om ni ber med ärligt uppsåt kommer ett ansikte eller ett namn till sinnet. Om ni ber och frågar vad ni ska göra eller säga, känner ni ett svar. Varje gång ni lyder, växer er förmåga att vårda. Ni förbereder er då för den dag när ni får omvårdnaden av egna barn.

Mödrar till tonåringar kan be för att få veta hur de ska hjälpa en son eller dotter som verkar oemottaglig för omsorgen. Ni kan be för att få veta vem som kan ha ett andligt inflytande som ert barn behöver och kan ta emot. Gud hör och besvarar sådana böner ur hjärtat från oroliga mödrar, och han sänder hjälp.

Och en farmor eller mormor här i kväll kan känna sorg i hjärtat orsakad av hennes barns och barnbarns kamp och svårigheter. Ni kan få mod och vägledning av andra familjers upplevelser i skrifterna.

Från Adams och Evas tid, genom fader Israel och vidare till varje familj i Mormons bok ges en säker lärdom om vad man ska göra åt sorgen över barn som inte lyssnar: Sluta aldrig älska.

Vi har Frälsarens uppmuntrande exempel när han betjänade sin himmelske Faders upproriska andebarn. Också när de och vi orsakar smärta är Frälsarens hand ännu utsträckt.⁸ Han talade i 3 Nephi om sina andliga systrar och bröder som han förgäves försökt att vårda sig om: ”O, ni [människor] … som är av Israels hus: Hur ofta har jag inte samlat er, så som en höna samlar sina kycklingar under sina vingar, och vårdat mig om er.”⁹

För systrar i varje stadium av livets resa, i varje familjesituation och i alla kulturer är Frälsaren det fullkomliga exemplet på hur ni kan spela en framträdande roll i hans strävan att lägga starkare betoning på evangelielärande i hemmet och familjen.

Ni kommer att låta era medfödda känslor av kärlek påverka förändringar i er familjs aktiviteter och vanor. Det medför större andlig tillväxt. När ni ber med och för familjemedlemmar ska ni känna er egen och Frälsarens kärlek till dem. Detta blir allt mer er andliga gåva när ni söker den. Era familjemedlemmar kommer att känna detta när ni ber med större tro.

När familjen samlas för att läsa skrifterna högt, har ni redan läst dem och bett för att förbereda er. Ni har funnit tillfällen att be om att Anden ska upplysa ert sinne. När det sedan är er tur att läsa, känner familjen er kärlek till Gud och till hans ord. De får näring av honom och av hans Ande.

Samma utgjutande kan ske vid varje familjesamling om ni ber och planerar för det. Det kan ta arbete och tid, men det åstadkommer underverk. Jag minns en lärdom som min mor gav mig när jag var liten. Jag ser fortfarande för mitt inre öga den färglagda karta hon gjort över aposteln Paulus resor. Jag undrar hur hon fann tid och energi till att göra det. Och jag är än i dag välsignad genom hennes kärlek till den trofaste aposteln.

Ni kan alla finna sätt att bidra till utgjutandet av sanning över era familjer i Herrens återställda kyrka. Var och en av er ska be, studera och begrunda för att veta vad just ert bidrag ska bli. Men detta vet jag: Var och en av er, jämlikt sammanlänkade med Guds söner, ska bli en viktig del av ett underverk av lärande och efterlevnad av evangeliet som ska påskynda Israels insamling och förbereda Guds familj för Herren Jesu Kristi återkomst i härlighet. I Jesu Kristi heliga namn, amen.