Försök, försök, försök

Mina kära bröder och systrar, jag är tacksam för tillfället att tala till er. Den här konferensen har varit upplyftande och uppbyggande för mig. Psalmerna som sjungits och orden som talats har förts till våra hjärtan genom den Helige Anden. Jag ber att det jag säger ska föras till er genom samme Ande.

För många år sedan var jag förste rådgivare till en distriktspresident i östra Förenta staterna. Mer än en gång, medan vi körde till våra små grenar sa han: ”Hal, när du träffar någon, behandla dem som om de har allvarliga problem. Du kommer att ha rätt mer än hälften av gångerna.” Han hade inte bara rätt; jag har dessutom lärt mig genom åren att hans uppskattning var lågt tilltagen. I dag vill jag uppmuntra er i utmaningarna ni ställs inför.

Vårt jordeliv är av en kärleksfull Gud avsett att vara en prövning och en källa till tillväxt för oss alla. Gud sa följande om sina barn när han skapade världen: ”Och vi skall pröva dem med detta för att se om de kommer att göra allt vad Herren deras Gud befaller dem.”¹

Ända från början har proven inte varit lätta. Vi ställs inför prövningar som kommer av att vi har dödliga kroppar. Vi lever alla i en värld där Satans krig mot sanningen och mot vår personliga lycka blir allt mer intensivt. I världen och i ditt liv kan det verka råda allt större oro.

Min försäkran är: Den kärleksfulle Gud som tillåtit dessa prövningar för dig gav dig också ett säkert sätt att klara av dem. Så älskade vår himmelske Fader världen att han sände sin enfödde Son för att hjälpa oss.² Hans Son Jesus Kristus gav sitt liv för oss. Jesus Kristus bar, i Getsemane och på korset, tyngden av alla våra synder. Han upplevde alla sorger, all smärta och följderna av våra synder så att han kunde trösta och stärka oss genom varje prövning i livet.³

Ni minns att Herren sa till sina tjänare:

”Fadern och jag är ett. Jag är i Fadern och Fadern i mig, och i den mån ni har tagit emot mig är ni i mig och jag i er.

Därför är jag mitt ibland er, och jag är den gode herden och Israels klippa. Den som bygger på denna klippa skall aldrig falla.”⁴

Vår profet president Russell M. Nelson har gett oss samma försäkran. Dessutom beskrev han ett sätt för oss att bygga på den klippan och lägga Herrens namn i våra hjärtan för att leda oss i våra prövningar

Han sa: ”Ni som kanske ibland känner modet svika er – kom ihåg att livet inte är menat att vara lätt. Prövningar måste uthärdas och sorg bäras längs vägen. När ni minns att ’ingenting är omöjligt för Gud’ (Luk. 1:37), ska ni veta att han är er Fader. Ni är söner och döttrar som skapats i hans avbild, berättigade genom er värdighet att få uppenbarelse till hjälp i era rättfärdiga strävanden. Ni får ta på er Herrens heliga namn. Ni kan bli berättigade att tala i Guds heliga namn (se L&F 1:20).”⁵

President Nelsons ord påminner om löftet som ges i sakramentsbönen, ett löfte som vår himmelske Fader uppfyller när vi gör det som vi i vår tur lovar.

Lyssna till orden: ”O Gud, du evige Fader, vi ber dig i din Sons, Jesu Kristi, namn att välsigna och helga detta bröd för alla deras själar som äter därav, så att de kan göra det till minne av din Sons kropp och betyga för dig, o Gud, du evige Fader, att de är villiga att ta på sig din Sons namn och alltid minnas honom samt hålla de bud som han har givit dem, så att de alltid kan ha hans Ande hos sig. Amen.”⁶

Varje gång vi säger ordet amen när den bönen bes å våra vägnar, lovar vi genom att äta av brödet att vi är villiga att ta på oss Jesu Kristi namn och alltid minnas honom och hålla hans bud. Vi får i vår tur löftet att vi alltid kan ha hans Ande hos oss. Tack vare de här löftena är Frälsaren den klippa vi alltid kan stå säkert på och inte frukta någon storm vi möter.

När jag begrundat förbundets ord och de löften som medföljer det, har jag undrat vad det innebär att vi är villiga att ta på oss Jesu Kristi namn.

President Dallin H. Oaks förklarar: ”Det är betecknande att vi, när vi tar del av sakramentet, inte intygar att vi påtar oss Jesu Kristi namn. Vi betygar att vi är villiga att göra detta. (Se L&F 20:77.) Att vi enbart betygar vår villighet måste innebära att något annat måste äga rum, innan vi konkret tar på oss hans heliga namn i dess viktigaste bemärkelse.”⁷

Orden att vi är ”villiga att ta på [oss]” hans namn innebär att fastän vi först tog på oss Frälsarens namn när vi döptes, fullbordades det inte vid dopet. Vi måste ständigt arbeta på att ta på oss hans namn hela livet, också när vi förnyar förbundet vid sakramentsbordet och sluter förbund i Herrens heliga tempel.

Så två avgörande frågor för oss alla blir ”Vad måste jag göra för att ta på mig hans namn?” och ”Hur vet jag när jag gör framsteg?”.

President Nelsons ord antyder ett viktigt svar. Han sa att vi kunde ta på oss Frälsarens namn och att vi kunde tala för honom. När vi talar för honom, tjänar vi honom. ”Ty hur kan en människa känna den mästare som hon inte har tjänat och som är en främling för henne och är långt borta från hennes hjärtas tankar och avsikter?”⁸

Att tala för honom kräver en bön i tro. Det behövs innerlig bön till vår himmelske Fader för att veta vilka ord vi kan tala för att hjälpa Frälsaren i hans verk. Vi måste bli värdiga hans löfte: ”Antingen genom min egen röst eller genom mina tjänares röst, ty det är detsamma.”⁹

Men det krävs mer än att tala för honom för att ta på oss hans namn. Det finns känslor i hjärtat vi måste ha för att ha rätt att vara hans tjänare.

Profeten Mormon beskrev de känslor som berättigar oss och ger oss kraft att ta på oss hans namn. Känslorna är bland andra tro, hopp och den kärlek som är Kristi rena kärlek.

Mormon förklarade:

”Ty jag anser att ni har tro på Kristus tack vare er ödmjukhet. Ty om ni inte har tro på honom är ni inte lämpade att räknas bland hans kyrkas folk.

Och vidare, mina älskade bröder, vill jag tala till er om hopp Hur skulle ni kunna uppnå tro om ni inte har hopp?

Och vad är det ni skall hoppas på? Se, jag säger er att ni genom Kristi försoning och hans uppståndelses kraft skall ha hopp om att kunna uppväckas till evigt liv, och detta tack vare er tro på honom enligt löftet.

Om därför en människa har tro så måste hon ha hopp, ty utan tro kan det inte finnas något hopp.

Och se, jag säger er att hon inte kan ha tro och hopp om hon inte är saktmodig och ödmjuk i hjärtat.

I så fall vore hennes tro och hopp förgäves, ty ingen är godtagbar inför Gud utom de saktmodiga och ödmjuka i hjärtat. Och om en människa är saktmodig och ödmjuk i hjärtat, och genom den Helige Andens kraft bekänner att Jesus är Kristus, måste hon ha kärlek, ty om hon inte har kärlek är hon ingenting. Därför måste hon ha kärlek.”

Efter att ha beskrivit den kärleken, fortsätter Mormon:

”Men den kärlek som är Kristi rena kärlek består för evigt, och var och en som på den yttersta dagen befinns vara fylld därav, med honom är allt väl.

Därför, mina älskade bröder, be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare, så att ni kan bli Guds söner, så att vi, när han visar sig, skall bli lika honom, ty vi skall se honom sådan han är, så att vi kan ha detta hopp och så att vi kan bli renade alldeles som han är ren. Amen.”¹⁰

Mitt vittnesbörd är att Frälsaren lägger sitt namn i era hjärtan. För många av er ökar tron på honom. Ni känner större hopp och optimism. Och ni känner Kristi rena kärlek till andra och till er själva.

Jag ser den i missionärerna som tjänar över hela världen. Jag ser det i medlemmar som pratar med sina vänner och släktingar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Män, kvinnor, ungdomar och till och med barn tjänar av kärlek till Frälsaren och till sin nästa.

Så snart det rapporteras om katastrofer världen över planerar medlemmar att komma till undsättning, ibland över haven, utan att bli ombedda. Ibland har de svårt att vänta tills ödelagda områden kan ta emot dem.

Jag inser att en del av er som lyssnar i dag kan känna att er tro och ert hopp överskuggas av era problem. Och ni kanske längtar efter att känna kärlek.

Bröder och systrar, Herren ger tillfällen nära er att känna och dela med er av hans kärlek. Ni kan be med tillförsikt att Herren ska leda er till att älska någon åt honom. Han besvarar böner från ödmjuka frivilliga som ni. Ni ska känna Guds kärlek till er och till dem ni tjänar i hans ställe. När ni hjälper Guds barn i deras svårigheter, känns era egna problem lättare att bära. Er tro och ert hopp stärks.

Jag är ett ögonvittne till denna sanning. Under ett helt liv har min hustru talat för Herren och tjänat människor åt honom. Som jag tidigare nämnt, sa en av våra biskopar en gång till mig: ”Jag är förundrad. Varje gång jag hör talas om att en medlem i församlingen har problem, skyndar jag till hjälp. Men när jag kommer fram verkar det som om din hustru redan varit där.” Så har det varit på alla de platser där vi har bott i 56 år.

Nu kan hon bara säga några få ord om dagen. Hon får besök av människor som hon älskat åt Herren. Varje kväll och morgon sjunger jag psalmer med henne och vi ber. Jag själv måste uttala bönerna och sjunga sångerna. Ibland ser jag hur hon ljudlöst formar orden till psalmerna. Hon föredrar barnens sånger. Den känsla hon verkar tycka bäst om sammanfattas i sången ”Jag vill gärna likna Jesus”.¹¹.

Häromdagen, när vi sjungit orden i refrängen: ”Älska varandra, som Jesus har sagt. Han har sin kärlek i människan lagt”, sa hon stilla men tydligt: ”Försök, försök, försök.” Jag tror att hon ska finna när hon möter vår Frälsare, att han har lagt sitt namn i hennes hjärta och att hon har blivit som han. Han bär henne genom hennes problem nu, så som han ska bära er genom era.

Jag bär mitt särskilda vittnesbörd om att Frälsaren känner och älskar dig. Han vet ditt namn, som du vet hans. Han vet vilka problem du har. Han har upplevt dem. Genom sin försoning har han övervunnit världen. Genom att vara villig att ta hans namn på dig, kan du lyfta otaliga andras bördor. Och så småningom ska du finna att du känner Frälsaren bättre och att du älskar honom mer. Hans namn ska finnas i ditt hjärta och vara fäst i ditt minne. Det är vid det namnet du kommer att kallas. Jag vittnar om detta, med tacksamhet för hans kärleksfulla omsorg om mig, mina nära och kära och om er, i Jesu Kristi namn, amen.