Vår tros lägereld

Kära bröder och systrar, är det inte underbart att genom president Russel M. Nelson och våra ledare i kyrkan få ta emot fortsatt uppenbarelse från himlen som uppmanar oss att av allt vårt hjärta, förstånd och styrka leva på nya och heligare sätt,¹ hemma och i kyrkan?

Har ni någonsin haft möjlighet att göra något som ni kände er oförberedda eller otillräckliga för, men blev välsignade av att försöka?

Det har jag. Här är ett exempel.

Äldste Richard G. Scott, medlem i de tolv apostlarnas kvorum, frågade mig vänligt för några år sedan: ”Gerrit, vill du måla akvarell med mig?”

Äldste Scott sa att målning hjälpte honom att iaktta och skapa. Han har skrivit: ”Försök vara kreativ även om resultaten blir blygsamma. … Kreativitet kan framkalla en anda av tacksamhet för livet och för det som Herren har vävt in i ditt väsen. … Om du väljer klokt behöver det inte ta upp så mycket av din tid.”²

President Henry B. Eyring beskriver sin konstnärliga aktivitet som något som motiveras av ”en känsla av kärlek”, inte minst ”kärleken hos en Skapare som förväntar sig att hans barn ska bli som han – att de ska skapa och forma”.³ President Eyrings kreativa alster skänker ett ”unikt, andligt perspektiv på vittnesbörd och tro”.⁴

President Boyd K. Packers konstverk skildrar ett grundläggande evangeliebudskap: ”Gud har skapat himlarna och jorden och allt som tillhör dem, så att hela naturen vittnar om denna gudomligt styrda skapelse och om att en fullständig harmoni råder mellan naturen, vetenskapen och Jesu Kristi evangelium.”⁵

Alma vittnade om att ”allt tyder på att det finns en Gud”.⁶ Primärbarnen sjunger: ”Närhelst jag hör fåglars jublande sång och ser upp mot himlen blå, … fylls hjärtat av tacksamhet, Fader, till dig, för den värld du har skapat åt mig.”⁷ Författaren Victor Hugo hyllar det ”sällsamma sambandet mellan varelser och ting i den här outtömliga helheten, från solen till bladlusen. … Alla fåglar som flyger håller evighetens garn i sina klor. … En nebulosa är en myrstack av stjärnor.”⁸

Och det för oss tillbaka till äldste Scotts inbjudan.

”Äldste Scott”, svarade jag, ”jag vill gärna bli mer observant och kreativ. Jag ryser av välbehag vid tanken på att vår himmelske Fader målar med böljande moln och skyar och vatten i alla nyanser. ”Men” – och en lång paus följde – ”äldste Scott”, sa jag, ”jag vet inte hur man målar akvarell. Jag är rädd att det blir jobbigt för dig att försöka lära mig.”

Äldste Scott log och ordnade så att vi kunde träffas. När dagen var inne tog han fram papper, färger och penslar. Han gjorde några skisser och hjälpte mig att fukta papperet.

Som förlaga använde vi hans vackra akvarell Lägereld i skymningen. Medan vi målade pratade vi om tro – om hur vi genom att vända oss mot lägereldens ljus och värme lämnar mörker och ovisshet bakom oss – om hur vår tros lägereld under ibland långa, ensamma nätter kan ge oss hopp och tillförsikt. Och gryningen kommer. Vår tros lägereld – våra minnen, upplevelser och vårt arv av tro på Guds godhet och milda barmhärtighet i vårt liv – har stärkt oss genom natten.

Mitt vittnesbörd är att för dem som söker, tillåter och lever för det, ska trons gryning, ibland gradvis, komma eller kunna återvända. Ljuset kommer när vi önskar och söker efter det, när vi är tålmodiga och lyder Guds bud, när vi är öppna för Guds nåd, läkedom och förbund.

När vi började måla sa äldste Scott uppmuntrande: ”Gerrit, redan efter en lektion kommer du att ha målat något som du vill behålla och minnas.” Äldste Scott hade rätt. Jag värderar högt akvarellen av lägerelden som äldste Scott hjälpte mig måla. Min konstnärliga förmåga var och förblir begränsad, men minnet av lägerelden av tro kan uppmuntra oss på fem sätt.

För det första kan en lägereld av tro uppmuntra oss att finna glädje i sund kreativitet.

Det finns glädje i att tänka sig, lära och göra nya värdefulla saker. Det gäller speciellt när vi fördjupar vår tro på och tillit till vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus. Vi kan inte älska oss själva så mycket att vi kan frälsa oss själva. Men vår himmelske Fader älskar oss mer och känner oss bättre än vi älskar eller känner oss själva. Vi kan lita på Herren och inte förlita oss på vårt eget förstånd.⁹

Har du någonsin varit den enda som inte blev bjuden till någons födelsedagskalas?

Har du någonsin blivit vald sist, eller inte vald alls när man valde lag?

Har du någonsin förberett dig för ett prov i skolan, en jobbintervju, en möjlighet som du verkligen ville få – och känt att du misslyckades?

Har du bett för ett förhållande som av någon anledning ändå inte höll?

Har du råkat ut för kronisk sjukdom, övergivits av din make eller maka, våndats för familjen?

Vår Frälsare känner till våra omständigheter. Om vi utövar vår gudagivna handlingsfrihet och ödmjukt och trofast tar alla våra förmågor i bruk, kan vår Frälsare Jesus Kristus hjälpa oss möta livets utmaningar och glädjeämnen. Tro innefattar en önskan och ett val att tro. Tro kommer också av att lyda Guds bud, som givits för att välsigna oss medan vi följer hans förbundsstig.

För dem som har känt eller känner sig ovissa, ensamma, frustrerade, arga, svikna, besvikna eller fjärmade från Gud och hans återställda kyrka, kan det krävas extra mycket arbete och tro för att återvända till hans förbundsstig. Men det är värt det! Jag ber er komma, eller återvända, till Herren Jesus Kristus! Guds kärlek är starkare än dödens band – andliga eller timliga.¹⁰ Vår Frälsares försoning är obegränsad och evig. Alla går vi vilse eller kommer till korta. Vi kan för en tid gå vilse. Gud försäkrar oss kärleksfullt att var vi än är eller vad vi än har gjort, är det aldrig för sent att vända om. Han väntar, redo att omfamna oss.¹¹

För det andra kan en lägereld av tro uppmuntra oss att stödja på nya, högre och heligare sätt, fyllda av Anden.

Sådant tjänande leder till under och välsignelserna av att tillhöra Guds förbund – där vi känner Guds kärlek och i den andan försöker betjäna andra.

Syster Gong och jag blev bekanta nyligen med en pappa och familj som välsignades genom en trofast prästadömsbroder som gick till deras biskop och frågade om han fick bli pappans hemlärarkamrat. Pappan var inte aktiv och inte intresserad av hemlärarverksamheten. Men allteftersom pappans hjärta förändrades, började han och hans kärleksfulle prästadömsbroder besöka ”sina” familjer. Efter ett sådant besök frågade hans fru – som då själv inte gick i kyrkan – sin man hur det hade gått. Pappan medgav: ”Jag kan ha känt något” – sedan gick han till köket för att ta sig en öl.¹²

Men en sak följde på en annan: finstämda upplevelser, innerligt tjänande, förändrade hjärtan, tempelförberedande kurs, kyrkobesök, besegling som familj i det heliga templet. Föreställ er hur tacksamma barnen och barnbarnen är till sin mamma och pappa, och till stödkamraten som kom som en vän och som pappans stödkamrat för att betjäna och älska andra.

En tredje lägereld som uppmuntrar tron: Kreativ glädje och kreativa välsignelser i evangeliet kommer när vi strävar efter att älska Herren av hela vårt hjärta och vår själ.

Skrifterna uppmanar oss att lägga allt vi är och håller på att bli på kärlekens och tjänandets altare. I Gamla testamentet föreskriver 5 Moseboken att vi ska ”älska HERREN din Gud” av hela vårt hjärta, hela vår själ och hela vår kraft.¹³ Josuas uppmaning lyder: ”Älska HERREN er Gud. Vandra på alla hans vägar, håll fast vid hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”¹⁴

I Nya testamentet nämnde vår Frälsare de två stora buden: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft … och din nästa som dig själv.”¹⁵

I Mormons bok: Ännu ett Jesu Kristi testamente, arbetade kung Benjamin ”med sin kropps alla krafter och hela sin själs förmåga” och upprättade fred i landet.¹⁶ I Läran och förbunden, som alla missionärer vet, ber Herren oss att tjäna honom av allt vårt hjärta, all vår förmåga, allt vårt förstånd och all vår styrka.¹⁷ När de heliga kom till Jackson County befallde Herren dem att hålla sabbatsdagen helig genom att ”älska Herren din Gud av allt ditt hjärta, med all din förmåga, allt ditt förstånd och all din styrka, och i Jesu Kristi namn skall du tjäna honom”.¹⁸

Vi gläds åt uppmaningen att ägna hela vår själ åt att söka högre och heligare sätt att älska Gud och dem omkring oss och att stärka vår tro på vår himmelske Fader och Jesus Kristus i våra hjärtan, i våra hem och i kyrkan.

För det fjärde uppmuntrar trons lägereld oss att skapa regelbundna mönster för ett rättfärdigt liv som fördjupar tro och andlighet.

Dessa heliga vanor, rättfärdiga rutiner eller mönster i bönens anda, kan innefatta bön, skriftstudier, fasta, att minnas vår Frälsare och våra förbund genom sakramentet, att dela med oss av evangeliets välsignelser genom missionsverksamhet, tempeltjänst, släktforskning och annat tjänande, skriva dagbok och så vidare.

När rättfärdiga mönster och en andlig längtan förenas, sammanförs tid och evighet. Andligt ljus och liv kommer när regelbunden religionsutövning för oss närmare vår himmelske Fader och vår Frälsare Jesus Kristus. När vi älskar lagens bokstav och anda, kan det som hör evigheten till falla över vår själ som himlens dagg.¹⁹ Med daglig lydnad och uppfriskande levande vatten finner vi svar, tro och styrka att möta vardagens utmaningar och möjligheter med evangeliets tålamod, perspektiv och glädje.

För det femte, när vi behåller de bästa av de bekanta mönstren medan vi söker nya och heligare sätt att älska Gud och hjälpa oss och förbereda oss för att möta honom, kan en lägereld av tro hjälpa oss minnas att fullkomlighet finns i Kristus, inte i oss själva eller i världslig perfektionism.

Guds uppmaningar är fulla av kärlek och möjligheter eftersom Jesus Kristus är ”vägen, sanningen och livet”²⁰. Till dem som känner sig tyngda, säger han ”kom till mig”, och de som kommer till honom får löftet ”så ska jag ge er vila”.²¹ ”Kom till Kristus och bli fullkomnade i honom och … älska Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då är hans nåd tillräcklig för er så att ni genom hans nåd kan bli fullkomliga i Kristus.”²².

I orden ”genom hans nåd kan ni bli fullkomliga i Kristus” finns också trösten, friden och löftet att vi kan fortsätta framåt med tro och tillit till Herren även när saker och ting inte går som vi hoppas, förväntar oss eller kanske förtjänar, utan att vi själva gjort något fel, och även när vi gjort vårt bästa.

I olika tider och på olika sätt känner vi oss alla otillräckliga, ovissa, kanske ovärdiga. Ändå kan vi i vår kamp att älska Gud och tjäna vår nästa, känna Guds kärlek och den inspiration vi behöver för deras och vårt liv på nya och heligare sätt.

Med medkänsla uppmuntrar och lovar han oss att vi kan ”sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor”.²³ Kristi lära, vår Frälsares försoning och vår helhjärtade vandring längs hans förbundsstig kan hjälpa oss lära känna hans sanningar och göra oss fria.²⁴

Jag vittnar om att fullheten i hans evangelium och hans plan för vår lycka har återställts och lärs i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, i heliga skrifter och genom profeter, från profeten Joseph Smith till president Russell M. Nelson i dag. Jag vittnar om att hans förbundsstig leder till den största gåvan som vår kärleksfulle himmelske Fader lovar oss: ”Ni skall få evigt liv.”²⁵

Må hans välsignelser och varaktiga glädje bli vår när vi värmer våra hjärtan, förhoppningar och förpliktelser vid vår tros lägereld, är min bön i Jesu Kristi heliga namn, amen.