Av oändligt värde

Under ett besök i Sierra Leone i Västafrika deltog jag i ett möte som leddes av en ledare i Primär i staven. Mariama ledde med sådan kärlek, sådant behag och sådan säkerhet att det var lätt att anta att hon varit medlem i kyrkan länge. Mariama var i själva verket ganska nyomvänd.

Hennes yngre syster blev medlem i kyrkan och inbjöd Mariama att vara med på en lektion i kyrkan med henne. Mariama tog djupt intryck av budskapet. Lektionen handlade om kyskhet. Hon bad att få mer undervisning av missionärerna och fick snart ett vittnesbörd om profeten Joseph Smith. Hon döptes 2014 och hennes dotter döptes förra månaden. Tänk, de två grundläggande lärdomarna som ledde till Mariamas omvändelse var kyskhetslagen och profeten Joseph Smith, två punkter som världen ofta betraktar som irrelevanta, föråldrade eller obekväma. Men Mariama vittnade om att hon var som en mal som drogs mot ljuset. Hon sa: ”När jag fann evangeliet, fann jag mig själv.” Hon upptäckte sitt värde genom gudomliga principer. Hennes värde som en Guds dotter uppenbarades för henne genom den Helige Anden.

Låt oss nu möta systrarna Singh från Indien. Renu, längst till höger, den första av fem systrar att bli medlem i kyrkan, berättar så här:

”Innan jag började undersöka kyrkan, kände jag mig egentligen inte så speciell. Jag var bara en i mängden, och mitt samhälle och min kultur lärde mig knappast att jag hade något värde som person. När jag fick kunskap om evangeliet och fick veta att jag var en dotter till vår himmelske Fader, förändrade det mig. Plötsligt kände jag mig så speciell – Gud hade faktiskt skapat mig och hade gett min själ och mitt liv värde och mening.

Innan jag hade evangeliet i mitt liv försökte jag alltid bevisa för andra att jag var speciell. Men när jag fick kunskap om sanningen, att jag är en Guds dotter, behövde jag inte bevisa någonting för någon. Jag visste att jag var speciell. … Tro aldrig att du inte är någonting.”

President Thomas S. Monson uttryckte det perfekt med orden: ”En själs värde ligger i hennes förmåga att bli som Gud.”¹

Jag hade nyligen förmånen att få träffa ännu en ung kvinna som förstår den här sanningen. Hon heter Taiana. Jag träffade henne på Primary Children’s Hospital i Salt Lake City. Taiana gick på junior high school när hon fick diagnosen cancer. Hon kämpade tappert i 18 månader innan hon gick bort för bara några veckor sedan. Taiana var full av ljus och kärlek. Hon var känd för sitt smittande leende och sitt karaktäristiska ”dubbla tummen upp”. När andra frågade ”Varför du, Taiana?” svarade hon ”Varför inte jag?” Taiana strävade efter att bli som sin Frälsare, som hon älskade så innerligt. Under våra besök insåg jag att Taiana förstod sitt gudomliga värde. Vetskapen att hon var en Guds dotter gav henne frid och mod att möta sin överväldigande prövning på det positiva sätt hon gjorde det på.

Mariama, Renu och Taiana lär oss att Anden bekräftar vårt gudomliga värde för oss var och en personligen. Verklig kunskap om att ni är en Guds dotter påverkar alla aspekter av ert liv och vägleder er i det tjänande ni utför varje dag. President Spencer W. Kimball förklarade det med de här underbara orden:

”Gud är din Fader. Han älskar dig. Han och din moder i himlen värdesätter dig över allt annat. … Du är unik. Ingen är som du, och du är skapad av evig intelligens som ger dig rätt till evigt liv.

Låt det inte finnas någon tvekan hos dig vad gäller ditt värde som individ. Hela avsikten med evangelieplanen är att ge var och en av oss möjlighet att nå vår högsta potential, som är evigt framåtskridande och möjlighet till gudaskap.”²

Låt mig poängtera behovet av att skilja mellan två avgörande ord: värde och värdighet. De är inte samma sak. Andligt värde innebär att vi värderar oss själva på det sätt som vår himmelske Fader värderar oss, inte som världen värderar oss. Vårt värde fastslogs innan vi ens kom till den här jorden. ”Guds kärlek är oändlig och består för evigt.”³

Å andra sidan uppnås värdighet genom lydnad. Om vi syndar är vi mindre värdiga men vi är aldrig mindre värda! Vi fortsätter omvända oss och sträva efter att vara som Jesus med vårt värde intakt. Som president Brigham Young sa: ”Den minsta, mest underlägsna ande på jorden nu … är värd världar.”⁴ Hur som helst har vi alltid ett värde i vår himmelske Faders ögon.

Men hur många av oss kämpar inte då och då med negativa tankar om eller känslor för oss själva, trots den här underbara sanningen? Jag gör det. Det är lätt att gå i fällan. Satan är alla lögners fader, speciellt vad gäller felaktiga uppfattningar om vår egen gudomliga natur och mening. När vi har låga tankar om oss själva gör vi oss en otjänst. Det håller oss i stället tillbaka. Som vi ofta har fått lära oss ”kan ingen få dig att känna dig mindervärdig utan ditt medgivande”.⁵ Vi kan sluta med att jämföra våra sämsta sidor med andras bästa. ”Jämförelsen berövar oss glädjen.”⁶

Tvärtom försäkrar Herren oss att när vi tänker dygdiga tankar välsignar han oss med självtillit – den självtillit som kommer av att veta vem vi egentligen är. Aldrig förr har det varit så viktigt för oss att hörsamma hans ord. ”Pryd ständigt dina tankar med dygd”, sa han. Då skall din självtillit växa sig stark i Guds närhet, och … den Helige Anden skall vara din ständige ledsagare.”⁷

Herren uppenbarade också den här sanningen till profeten Joseph Smith: ”Den som tar emot av Gud, må han anse det komma från Gud, och må han glädja sig över att han av Gud anses värdig att ta emot.”⁸ När vi känner Anden, som de här verserna förklarar, inser vi att det vi känner kommer från vår kärleksfulle himmelske Fader. Vi erkänner och prisar honom för att han välsignar oss. Vi gläder oss då över att vi anses värdiga att ta emot.

Föreställ er att ni läser skrifterna en morgon och att Anden mjukt viskar till er att det ni läser är sant. Kan ni känna igen Anden och vara glada att ni kände hans kärlek och var värdiga att ta emot?

Mödrar, ni kanske knäböjer intill er fyraåring när han ber sin kvällsbön. En känsla sköljer över er medan ni lyssnar. Ni känner värme och frid. Känslan är kortvarig, men ni inser att ni i det ögonblicket anses värdiga att tas emot. Vi kanske sällan, om ens någonsin, får ta emot stora andliga manifestationer i livet, men vi kan ofta njuta av den Helige Andens ljuva viskningar som bekräftar vårt andliga värde.

Herren förklarade förhållandet mellan vårt värde och hans stora försoningsoffer när han sa:

”Kom ihåg att själarna är mycket värdefulla i Guds ögon,

ty se, Herren er Återlösare led döden i köttet, varför han led alla människors smärta för att alla människor skall kunna omvända sig och komma till honom.”⁹

Systrar, tack vare det han gjorde för oss ”är vi bundna till honom med kärlekens band”.¹⁰ Han sa: ”Min Fader sände mig för att jag skulle kunna lyftas upp på korset, och så att jag, sedan jag lyfts upp på korset skulle kunna dra alla människor till mig.”¹¹

Kung Benjamin förklarade också den här bindningen till vår Frälsare: ”Och se, han skall uthärda frestelser och kroppslig smärta, hunger, törst och utmattning, ja, mer än människan kan uthärda utan att dö därav. Ty se, blod kommer ur varje por, så stor skall hans ångest vara”¹² på grund av våra synder. Det här lidandet och följderna av det lidandet fyller våra hjärtan med kärlek och tacksamhet. Äldste Paul E. Koelliker sa: ”När vi avlägsnar det som drar oss till världen och använder vår handlingsfrihet till att söka honom, öppnar vi vårt hjärta för en celestial kraft som drar oss till honom.”¹³ Om den kärlek vi känner för Frälsaren och det som han gjorde för oss är större än den energi vi ger åt svagheter, tvivel på oss själva eller dåliga vanor, kan han hjälpa oss övervinna det som orsakar lidande i livet. Han räddar oss från oss själva.

Låt mig igen betona: Om vår dragning till världen är större än den tro och tillit vi har till Frälsaren, kommer dragningen till världen att segra varje gång. Om vi väljer att fokusera på våra negativa tankar och tvivla på vårt värde i stället för att hålla fast vid Frälsaren, blir det svårare att uppfatta intrycken från den Helige Anden.

Systrar, låt ingen tvekan råda om vilka vi är! Det är ofta lättare att vara andligt passiv än att anstränga oss för att minnas och bejaka vår gudomliga identitet, men vi har inte råd med sådant i den här sista tiden. Må vi som systrar ”vara trofasta i Kristus, och … måtte Kristus lyfta [oss], och må hans lidande och död … och hans barmhärtighet och tålmodighet och hoppet om hans härlighet och om evigt liv finnas i [våra sinnen] för evigt”.¹⁴ Allteftersom Frälsaren lyfter oss högre, kan vi tydligare se inte bara vilka vi är, utan att vi är närmare honom än vi någonsin föreställt oss. I Jesu Kristi heliga namn, amen.