Förbli i Gud och laga sprickorna
Kristus har kraften att föra oss in i en kärleksfull gemenskap med Fadern och med varandra.
Vi behöver ständigt fördjupa vår kunskap om och lydnad mot vår himmelske Fader. Vår relation till honom är evig. Vi är hans älskade barn och det förändras inte. Hur kan vi helhjärtat besvara hans inbjudan att närma oss honom så att vi kan få de välsignelser han längtar efter att ge oss i det här livet och i den kommande världen?
Herren sa till det forntida Israel, och han säger till oss: ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.”1 Han talar för Fadern när han säger till oss: ”Du skall förbli i mig och jag i dig, vandra därför med mig.”2 Litar vi tillräckligt på honom för att förbli i honom och vandra med honom?
Vi är här på jorden för att lära och växa, och det viktigaste lärandet och tillväxten kommer genom vår relation till vår himmelske Fader och Jesus Kristus. Från vår trofasta relation till dem kommer gudomlig kunskap, kärlek, kraft och förmåga att tjäna.
”Vi har en skyldighet att lära oss allt vad Gud har uppenbarat om sig själv.”3 Vi måste förstå att Gud Fadern befallde sin Son, Jesus Kristus, att skapa jorden för vår tillväxt, att vår himmelske Fader gav sin Son för att tillfredsställa rättvisans krav, för vår frälsning, och att Faderns prästadömskraft och Sonens sanna kyrka med dess nödvändiga förrättningar återställdes för att välsigna oss. Kan ni känna djupet av den kärlek som genomsyrar deras förberedelser för vår lycka och tillväxt? Vi måste veta att vår himmelske Faders frälsningsplan innebär att vi lyder evangeliets lagar och förrättningar och får evigt liv och därigenom blir som Gud.4 Detta är den sanna och varaktiga lycka som vår himmelske Fader erbjuder oss. Det finns ingen annan sann och varaktig lycka.
Våra utmaningar kan styra oss bort från denna lyckans kurs. Vi kan förlora vår tillitsfulla relation till Gud om prövningar distraherar oss istället för att få oss att böja knä.
Den här enkla versen uppmanar oss att sålla bland våra prioriteringar:
En del saker är strunt, annat är viktigt.
Få saker varar, men det mesta är kortsiktigt.5
Systrar, vad bryr i er om? Vad är varaktigt för er? Något av bestående värde för Fadern är att vi lär oss om honom, ödmjukar oss och växer i lydnad till honom genom jordiska upplevelser. Han vill att vi ska byta vår själviskhet mot tjänande och vår rädsla mot tro. De här bestående sakerna kan pröva oss i grunden.
Det är nu, med våra jordiska begränsningar, som Fadern ber oss att älska när det är som svårast att älska, att tjäna när det är obekvämt att tjäna, att förlåta när förlåtelse tycks bortom vår förmåga. Hur? Hur gör vi det? Vi ber uppriktigt om vår himmelske Faders hjälp, i hans Sons namn, och gör saker på hans sätt i stället för att stolt försöka få vår egen vilja igenom.
Jag kunde se min egen stolthet när president Ezra Taft Benson talade om att rena det inre kärlet6 Jag föreställde mig själv som en tillbringare. Hur skulle jag bli av med resterna av stolthet i min tillbringare? Att på egen hand tvinga oss själva att vara ödmjuka och försöka pressa oss själva till att älska andra är oärligt, tomt och fungerar bara inte. Våra synder och vår stolthet skapar en spricka – eller klyfta – mellan oss och källan till all kärlek, vår himmelske Fader.
Endast Frälsarens försoning kan rena oss från våra synder och laga den sprickan.
Vi vill omslutas av vår himmelske Faders kärleks armar och vägledning, så vi sätter hans vilja först och vädjar med förkrossat hjärta om att Kristus ska låta renande vatten flöda ner i vår tillbringare. Först kanske det kommer en droppe i taget, men när vi söker, frågar och lyder, kommer det forsande. Detta levande vatten börjar fylla oss och när vi flödar över kan vi låta vår själs tillbringare hälla över lite av dess innehåll till andra som törstar efter helande, hopp och samhörighet. När vårt inre kärl blir rent, börjar våra jordiska relationer läka.
Vi måste avstå från våra egna planer för att göra plats för Guds eviga planer. Frälsaren, som för Faderns talan vädjar till oss: ”Närma er mig och jag skall närma mig er.”7 Att närma sig Gud kan innebära att lära mer om hans sanning genom skrifterna, följa profeters råd och sträva efter att mer fullständigt göra hans vilja.
Förstår vi att Kristus har makt att föra oss in i en kärleksfull gemenskap med Fadern och med varandra? Genom den Helige Andens kraft kan han ge oss den insikt om våra relationer som vi behöver.
En söndagsskollärare berättade för mig om en mäktig upplevelse han hade med sin klass som bestod av elvaåriga pojkar. En av dem, som jag tänker kalla Jimmy, var en obstinat enstöring i klassen. En söndag kände läraren sig manad att ta en paus i lektionen och prata om varför han älskade Jimmy. Han talade om att han var tacksam för och trodde på denne unge man. Sedan bad läraren sina elever att berätta för Jimmy om någonting hos honom som de uppskattade. När eleverna en efter en berättade för Jimmy varför han var speciell i deras ögon, sänkte han huvudet och tårar började rulla ned för hans kinder. Den här läraren och klassen byggde en bro till Jimmys ensamma hjärta. Enkel kärlek som uttrycks uppriktigt, ger andra hopp och en känsla av att de betyder något. Jag kallar det här för att ”laga sprickorna”.
Kanske ledde vårt liv i en kärleksfull föruttillvaro till vår längtan efter sann, varaktig kärlek här på jorden. Vi är av Gud skapade till att ge kärlek och ta emot kärlek, och den djupaste kärleken kommer när vi är ett med Gud. Mormons bok inbjuder oss att ”förlika [oss] med [Gud] genom Kristi … försoning”.8
Jesaja talade om dem som trofast lever efter fastelagen och därför blir någon som lagar sprickor för sina egna avkomlingar. Jesaja lovar att dessa är de som ”skall bygga upp de gamla ruinerna”.9 På liknande sätt lagade Frälsaren sprickan – eller avståndet – mellan oss och vår himmelske Fader. Genom sitt stora försoningsoffer öppnade han vägen för oss att ta del av Guds kärleksfulla kraft, och därigenom kan vi reparera ”ruinerna” i våra personliga liv. För att läka känslomässig splittring mellan oss och andra behövs Faderns kärlek, i kombination med att vi gör oss av med vår naturliga själviskhet och våra tendenser till rädsla.
En minnesvärd kväll var jag och en släkting oense i en politisk fråga. Hon plockade snabbt och effektivt isär mina argument och visade hur fel jag hade, så att andra i familjen kunde höra det. Jag kände mig dum och okunnig – vilket jag förmodligen var. Den kvällen när jag knäböjde i bön var jag snabb att förklara för min himmelske Fader hur besvärlig den här släktingen var! Jag babblade på. Kanske hejdade jag mig i mitt gnällande så att den Helige Anden fick en chans att fånga min uppmärksamhet – för till min förvåning hörde jag sedan mig själv säga: ”Du vill säkert att jag ska älska henne.” Älska henne? Jag bad vidare och sa någonting i stil med: ”Hur kan jag älska henne? Jag tror inte ens att jag tycker om henne. Mitt hjärta är hårt och mina känslor är sårade. Jag klarar det inte.”
Sedan, med vad som säkert var Andens hjälp, fick jag en ny tanke och sa: ”Men du älskar henne, himmelske Fader. Kan du ge mig lite av din kärlek till henne – så att jag också kan älska henne?” Mina hårda känslor mjuknade och jag började se den här personen på ett nytt sätt. Jag började känna hennes verkliga värde, som Fadern såg. Jesaja skriver: ”Herren förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.”10
Med tiden minskade klyftan mellan oss. Men även om hon inte hade godtagit mitt förändrade hjärta, lärde jag mig att vår himmelske Fader hjälper oss älska även dem vi inte tror att det går att älska, om vi vädjar om hans hjälp. Frälsarens försoning är en kanal för det ständiga flödet av kärlek som kommer från vår himmelske Fader. Vi måste välja att förbli i den kärleken för att kunna älska alla.
När vi ger våra hjärtan till Fadern och Sonen, förändrar vi vår värld – även om omständigheterna kring oss inte förändras. Vi närmar oss vår himmelske Fader och känner hur han ömt godtar våra ansträngningar att bli sanna Kristi lärjungar. Vår urskiljningsförmåga, vårt självförtroende och vår tro ökar.
Mormon säger att vi ska be av allt vårt hjärta för att få denna kärlek och att den kommer att utgjutas över oss från källan – vår himmelske Fader.11 Endast då kan vi laga sprickorna i våra jordiska relationer.
Vår Faders oändliga kärlek sträcks ut mot oss, för att föra oss tillbaka in i hans härlighet och glädje. Han gav sin Enfödde Son, Jesus Kristus, för att laga de gapande sprickorna mellan sig själv och oss. En återförening med vår himmelske Fader är själva definitionen av bestående kärlek och evigt ändamål. Vi måste knyta an till honom nu för att lära oss vad som verkligen betyder något, att älska på hans sätt och bli mer lika honom. Jag vittnar om att vår trofasta relation till vår himmelske Fader och Frälsaren är av evig betydelse för dem och för oss. I Jesu Kristi namn, amen.