2010–2019
Nådens gåva
April 2015


Nådens gåva

I dag och i all tid är Guds nåd tillgänglig för alla som har ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande.

På påsksöndagen firar vi den mest efterlängtade och härliga händelsen i världens historia.

Det är dagen som förändrade allt.

Mitt liv förändrades den dagen.

Ditt liv förändrades.

Alla Guds barns öde förändrades.

Mänsklighetens Frälsare, som hade tagit på sig de kedjor av synd och död som höll oss fångna, bröt den välsignade dagen dessa kedjor och befriade oss.

Tack vare vår älskade Återlösares offer har döden ingen udd och graven ingen seger,1 Satan har ingen varaktig makt, och vi har ”genom Jesu Kristi uppståndelse … fötts på nytt till ett levande hopp”.2

Aposteln Paulus hade verkligen rätt är han sa att vi kan ”trösta … varandra med dessa ord”3.

Guds nåd

Vi talar ofta om Frälsarens försoning, och det med rätta!

För att citera Jakob: ”Varför inte tala om Kristi försoning och uppnå fullkomlig kunskap om honom?”4 Men när vi ”talar om Kristus … gläds i Kristus … predikar om Kristus … [och] profeterar om Kristus”5 vid varje tillfälle som ges, får vi aldrig förlora vår känsla av vördnad och vår djupa tacksamhet inför Guds Sons eviga offer.

Frälsarens försoning får inte trivialiseras i vår undervisning, i våra samtal eller i våra hjärtan. Den är helig, för det var genom detta ”stora och sista offer” som Jesus Kristus skulle ”bringa frälsning till alla dem som tror på hans namn”.6

Jag förundras över att Guds Son i sin nåd räddade oss, så ofullkomliga, orena, benägna att göra fel och otacksamma som vi ofta är. Jag har försökt förstå Frälsarens försoning med mitt begränsade förstånd och den enda förklaring jag finner är denna: Gud älskar oss djupt, fullkomligt och evinnerligt. Jag kan inte ens börja förstå ”bredden och längden och höjden och djupet … [av] Kristi kärlek”.7

Ett mäktigt uttryck för den kärleken är det som skrifterna ofta kallar Guds nåd – den gudomliga hjälp och styrkans gåva genom vilken vi kan växa från de bristfälliga och begränsade varelser som vi är nu, till upphöjda varelser av ”sanning och ljus, tills [vi] är förhärligade i sanningen och vet allting”.8

Denna Guds nåd är något alldeles förunderligt. Ändå missförstås den ofta.9 Ändå behöver vi förstå Guds nåd om vi vill ärva allt som har beretts för oss i hans eviga rike.

Därför vill jag tala om nåden. Framför allt om hur nåden för det första låser upp himlens portar och för det andra hur den öppnar himlens fönster.

För det första: Nåden låser upp himlens portar

Eftersom vi alla har ”syndat och saknar härligheten från Gud”10 och ”inget orent kan komma in i Guds rike”11 är var och en av oss ovärdig att återvända till Guds närhet.

Även om vi skulle tjäna Gud av hela vår själ skulle det inte räcka, för vi skulle fortfarande vara ”onyttiga tjänare”12. Vi kan inte förtjäna att komma till himlen. Rättvisans krav står som en skiljemur som vi omöjligt kan ta oss över själva.

Men allt är inte förlorat.

Guds nåd är vårt stora och eviga hopp.

Genom Jesu Kristi offer tillfredsställer barmhärtighetens plan rättvisans krav13 och ”frambringar medel varigenom [människorna] kan ha tro till omvändelse”.14

Våra synder, om de än är blodröda, kan bli vita som snö.15 Eftersom vår älskade Frälsare ”gav sig själv till lösen i allas ställe”16, ges vi tillträde till hans eviga rike17.

Porten är upplåst!

Men Guds nåd gör mer än att bara återställa oss till vårt oskyldiga tidigare tillstånd. Om frälsning bara innebar att vi suddar bort våra misstag och synder, så skulle frälsningen, hur underbar den än är, inte uppfylla Faderns föresats för oss. Han siktar mycket högre. Han vill att hans söner och döttrar ska bli som han.

Med Guds nåds gåva leder lärjungeskapets stig inte bakåt, utan uppåt.

Den leder högre än vi någonsin kan förstå. Den leder till upphöjelse i vår himmelske Faders himmelska rike, där vi, omgivna av våra kära, får ta emot ”av hans fullhet och av hans härlighet”.18 Allt är vårt och vi hör Kristus till.19 Ja, allt vad vår Fader har ska ges till oss.20

För att vi ska ärva denna härlighet räcker det inte att porten är upplåst. Vi måste gå in genom porten med en önskan i hjärtat att genomgå en förändring, en förändring som är så dramatisk att den i skriften beskrivs som att ”födas på nytt. Ja, födas av Gud, förändras från [vårt världsliga] och fallna tillstånd till ett tillstånd av rättfärdighet, genom att [vi] återlöses av Gud och blir hans söner och döttrar.”21

För det andra: Nåden öppnar himlens fönster

En annan del av Guds nåd är att han öppnar himlens fönster, genom vilka han utgjuter välsignelser av kraft och styrka, vilket gör det möjligt för oss att åstadkomma sådant som annars vore långt utom räckhåll för oss. Det är genom Guds underbara nåd som hans barn kan övervinna bedragarens underströmmar och kvicksand, höja sig över synden och ”bli fullkomliga i Kristus”22.

Även om vi alla har svagheter, så kan vi övervinna dem. Ja, det är genom Guds nåd, om vi ödmjukar oss och har tro, som det svaga blir starkt för oss.23

Genom hela livet skänker Guds nåd oss timliga välsignelser och andliga gåvor som stärker vår förmåga och berikar livet. Hans nåd förädlar oss. Hans nåd hjälper oss att nå vår potential.

Vem uppfyller kraven?

I Bibeln läser vi om Kristi besök hemma hos farisén Simon.

Utåt sett verkade Simon vara en god och rättrådig man. Han kryssade regelbundet för sin ”att göra-lista” med religiösa åtaganden: Han följde lagen, betalade sitt tionde, iakttog sabbaten, bad dagligen och besökte synagogan.

Men medan Jesus var hos Simon kom en kvinna fram och tvättade Frälsarens fötter med sina tårar och smorde dem med balsam.

Simon var missnöjd med denna handling av tillbedjan, för han visste att kvinnan var en synderska. Simon tänkte att om Jesus inte visste det, så kunde han inte vara en profet, för då hade han inte låtit kvinnan röra vid honom.

Jesus, som visste vad Simon tänkte, vände sig till honom och ställde en fråga. ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.

Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?”

Simon svarade att det var den som fick mest efterskänkt.

Då gav Jesus om en viktig lärdom: ”Ser du den här kvinnan? … Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.”24

Vilken av dessa två människor liknar vi mest?

Är vi som Simon? Är vi självsäkra och nöjda med våra goda handlingar och förlitar oss på vår egen rättfärdighet? Är vi kanske lite otåliga gentemot dem som inte lever upp till våra normer? Går vi på autopilot, gör saker av en gammal vana, går på våra möten, gäspar oss igenom söndagsskolan och kanske kollar våra mobiler under sakramentsmötet?

Eller är vi som denna kvinna, som trodde att hon var fullständigt och hopplöst förlorad på grund av sin synd?

Visar vi stor kärlek?

Förstår vi hur skuldsatta vi är gentemot vår himmelske Fader och vädjar vi av hela vår själ om Guds nåd?

När vi knäböjer i bön, är det för att spela upp ett album med våra största rättfärdighets-hits, eller är det för att bekänna våra fel, vädja om Guds nåd och fälla tårar av tacksamhet för den fantastiska återlösningsplanen?25

Frälsningen kan inte köpas för lydnadens lön, den köps genom Guds Sons blod.26 Att tro att vi kan byta våra goda gärningar mot frälsning är som att köpa en flygbiljett och sedan tro att man äger flygbolaget. Eller som att betala hyran för sitt hem och tro att man äger hela planeten.

Varför ska vi då lyda?

Om nåden är en gåva från Gud, varför är det då så viktigt att vi håller hans bud? Varför ska vi bry oss om Guds bud – eller omvända oss för den delen? Varför inte bara erkänna att vi är syndiga och låta Gud frälsa oss?

Eller, för att använda Paulus ord: ”Skall vi fortsätta att synda för att nåden ska bli större?” Paulus svar är enkelt och tydligt: ”Nej, visst inte!”27

Bröder och systrar, vi följer Guds bud för att vi älskar honom!

När vi försöker förstå Guds nådegåva av hela vårt hjärta och sinne, ger det oss ännu större anledning att älska och lyda vår himmelske Fader i mildhet och tacksamhet. När vi vandrar lärjungeskapets stig förädlar det oss, förbättrar oss och hjälper oss att bli mer lika honom, och det leder oss tillbaka till hans närhet. ”Herren [vår Guds] Ande” åstadkommer en sådan ”mäktig förändring inom oss … att vi inte längre har någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott”.28

Därför blir vår lydnad mot Guds bud en naturlig följd av vår ändlösa kärlek och tacksamhet för Guds godhet. Denna äkta kärlek och tacksamhet förenar på ett mirakulöst sätt våra gärningar med Guds nåd. Vi pryder ständigt våra tankar med dygd och vår självtillit växer sig stark i Guds närhet.29

Kära bröder och systrar; att trofast leva efter evangeliet är ingen börda. Det är en glädjefylld övning, en förberedelse för att ärva evigheternas storslagna härlighet. Vi strävar efter att lyda vår himmelske Fader eftersom våra andar då är mer lyhörda för andliga ting. Vi förstår saker som vi aldrig ens visste fanns. Upplysning och insikt kommer till oss när vi utför Faderns vilja.30

Nåden är en gåva från Gud, och när vi har en önskan att lyda alla hans bud är det som om vi räcker fram vår jordiska hand för att ta emot denna heliga gåva från vår himmelske Fader.

Allt vi kan göra

Profeten Nephi hjälpte oss på ett betydande sätt att förstå Guds nåd när han förklarade: ”Vi arbetar flitigt … för att förmå våra barn, och likaså våra bröder, att tro på Kristus och att förlikas med Gud. Ty vi vet att det är genom nåd vi blir frälsta, sedan vi har gjort allt vi kan göra.31

Men jag undrar om vi ibland misstolkar orden ”sedan vi har gjort allt vi kan göra.” Vi måste förstå att ”sedan” inte är samma sak som ”eftersom”.

Vi blir inte frälsta ”eftersom” vi har gjort allt vi kan göra. Har någon av oss gjort allt vi kan göra? Väntar Gud tills vi har förbrukat alla våra krafter innan han ingriper i våra liv med sin frälsande nåd?

Många känner sig nedslagna av sina ständiga tillkortakommanden. De vet av egen erfarenhet att ”anden är villig, men köttet är svagt”.32 De höjer sina röster med Nephi och utropar: ”Min själ bedrövas för min ondskas skull.”33

Jag är säker på att Nephi visste att Frälsarens nåd tillåter oss och gör det möjligt för oss att övervinna synden.34 Det var därför Nephi arbetade så flitigt för att förmå sina barn och bröder ”att tro på Kristus och att förlikas med Gud”.35

Trots allt är det vad vi kan göra! Och det är vår uppgift i jordelivet!

Nåden är tillgänglig för alla

När jag tänker på vad Frälsaren gjorde för oss under tiden som ledde fram till den första påsksöndagen, vill jag höja min röst och prisa Gud den Högste och hans Son Jesus Kristus!

Himlens portar har låsts upp!

Himlens fönster är öppna!

I dag och i all tid är Guds nåd tillgänglig för alla som har ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande.36 Jesus Kristus har banat vägen för oss så att vi kan nå höjder som våra jordiska sinnen inte kan föreställa sig.37

Jag ber att vi med nya ögon och ett nytt hjärta ska se den eviga betydelsen av Frälsarens försoningsoffer. Jag ber att vi ska visa vår kärlek till Gud och vår tacksamhet för hans oändliga nåd genom att hålla hans bud och med glädje ”leva det nya livet”.38 I vår Mästares och Återlösares Jesu Kristi heliga namn, amen.