Skrifterna
Mose 8


Kapitel 8

(Februari 1831)

Metushela profeterar – Noa och hans söner predikar evangeliet – Stor ogudaktighet råder – Kallelsen till omvändelse beaktades inte – Gud fastslår att allt kött ska förgöras genom floden.

1 Och Enoks alla dagar var fyra hundra och trettio år.

2 Och det hände sig att Metushela, Enoks son, inte togs upp för att Herrens förbund, vilka han ingick med Enok, skulle kunna fullbordas, för han slöt förvisso ett förbund med Enok om att Noa skulle vara hans livsfrukt.

3 Och det hände sig att Metushela profeterade att alla jordens riken skulle härstamma från honom (genom Noa), och han gav sig själv äran för det.

4 Och det uppstod en svår hungersnöd i landet och Herren förbannade landet med en svår förbannelse och många av dess invånare dog.

5 Och det hände sig att Metushela levde ett hundra och åttiosju år och födde Lemek.

6 Och Metushela levde sju hundra och åttiotvå år sedan han fött Lemek, och han födde söner och döttrar.

7 Och Metushelas alla dagar var nio hundra och sextionio år, och han dog.

8 Och Lemek levde ett hundra och åttiotvå år och födde en son,

9 och han gav honom namnet Noa och sa: ”Denne son ska trösta oss i vårt arbete och i våra händers möda, eftersom Herren har förbannat marken.”

10 Och Lemek levde fem hundra och nittiofem år sedan han fött Noa, och han födde söner och döttrar.

11 Och Lemeks alla dagar blev sju hundra och sjuttiosju år, och han dog.

12 Och Noa var fyra hundra och femtio år gammal och födde Jafet. Och fyrtiotvå år därefter födde han Sem med henne som var mor till Jafet, och när han var fem hundra år gammal födde han Ham.

13 Och Noa och hans söner hörsammade Herren och gav akt på honom, och de kallades Guds söner.

14 Och när dessa människor började föröka sig på jordens yta och döttrar föddes åt dem, såg människornas söner att dessa döttrar var vackra och de tog sig hustrur alldeles som de ville.

15 Och Herren sa till Noa: ”Dina söners döttrar har sålt sig, för se, min vrede är upptänd mot människornas söner, för de vill inte hörsamma min röst.”

16 Och det hände sig att Noa profeterade och undervisade om det som hör Gud till, alldeles som det gjordes i begynnelsen.

17 Och Herren sa till Noa: ”Min Ande ska inte alltid sträva med människan, för hon ska veta att allt kött ska dö. Dock ska hennes dagar vara ett hundra och tjugo år, och om människorna inte omvänder sig ska jag sända översvämningar över dem.”

18 Och i de dagarna fanns det jättar på jorden, och de sökte efter Noa för att beröva honom livet, men Herren var med Noa och Herrens kraft vilade över honom.

19 Och Herren ordinerade Noa enligt sin egen orden och befallde honom att han skulle gå ut och förkunna hans evangelium för människobarnen, alldeles som det gavs till Enok.

20 Och det hände sig att Noa kallade människobarnen att omvända sig, men de hörsammade inte hans ord.

21 Och sedan de hade hört honom, kom de fram till honom och sa: ”Se, vi är Guds söner, har vi inte tagit människors döttrar till oss? Och äter och dricker vi inte, och gifter vi och bortgifter vi oss inte? Och våra hustrur föder oss barn och dessa är mäktiga män som liknar män i forna dagar, män med stor ryktbarhet.” Och de hörsammade inte Noas ord.

22 Och Gud såg att människornas ogudaktighet hade blivit stor på jorden, och varje människa upphöjde sig i sitt hjärtas inbillade tankar, vilka ständigt var onda.

23 Och det hände sig att Noa fortsatte predika för folket och sa: ”Lyssna och ge akt på mina ord.

24 Tro och omvänd er från era synder och bli döpta i Jesu Kristi, Guds Sons, namn, alldeles som våra fäder, och ni ska få den Helige Anden så att ni kan få allt uppenbarat. Och om ni inte gör detta ska översvämningarna komma över er.” Likväl hörsammade de inte.

25 Och Noa beklagade det, och hans hjärta plågades av att Herren hade gjort människan på jorden, och det bedrövade honom i hjärtat.

26 Och Herren sa: ”Jag ska utrota människan som jag har skapat från jordens yta, både människor och djur och kräldjur och luftens fåglar, för Noa beklagade att jag har skapat dem och att jag har gjort dem, och han har åkallat mig, för de har traktat efter hans liv.”

27 Och sålunda fann Noa nåd i Herrens ögon, för Noa var en rättfärdig man och fullkomlig i sitt släktled, och han vandrade med Gud liksom hans tre söner Sem, Ham och Jafet gjorde.

28 Jorden var fördärvad inför Gud och den var fylld med våld.

29 Och Gud såg på jorden och se, den var fördärvad, för allt kött hade fördärvat sin vandring på jorden.

30 Och Gud sa till Noa: ”Allt kötts ände har nu kommit inför mig, för jorden är fylld med våld och se, jag ska utrota allt kött från jorden.”