Skrifterna
Alma 35


Kapitel 35

Ordets predikan omintetgör zoramiternas välde – De driver ut de nyomvända, som sedan förenar sig med Ammons folk i Jershon – Alma sörjer på grund av folkets ogudaktighet. Omkring 74 f.Kr.

1 Nu hände det sig att sedan Amulek hade slutat tala drog de sig undan från mängden och kom över till Jershons land.

2 Ja, och sedan de övriga bröderna hade predikat ordet för zoramiterna kom även de över till Jershons land.

3 Och det hände sig att sedan de mer ansedda av zoramiterna hade rådgjort med varandra om de ord som hade predikats för dem, vredgades de för ordets skull, för det omintetgjorde deras välde. Därför ville de inte hörsamma orden.

4 Och de sände bud över hela landet och samlade folket och rådgjorde med dem om de ord som hade talats.

5 Nu lät inte deras styresmän och deras präster och deras lärare folket veta vad de önskade. Därför tog de i hemlighet reda på hela folkets inställning.

6 Och det hände sig att sedan de tagit reda på hela folkets inställning, blev de som samtyckte till de ord som Alma och hans bröder hade talat utdrivna ur landet, och de var många. Och även de kom över till Jershons land.

7 Och det hände sig att Alma och hans bröder undervisade dem.

8 Nu vredgades zoramiterna på Ammons folk som var i Jershon, och zoramiternas högste styresman, som var en mycket ogudaktig man, sände bud till Ammons folk med begäran att de skulle driva ut alla dem som kom över från dem till deras land.

9 Och han andades mycket hot mot dem. Nu fruktade inte Ammons folk deras ord, och därför drev de inte ut dem, utan de tog emot alla de fattiga zoramiter som kom över till dem. Och de gav dem mat och gav dem kläder och gav dem landområden till arvedel. Och de hjälpte dem i enlighet med deras behov.

10 Men detta hetsade zoramiterna till vrede mot Ammons folk, och de började blanda sig med lamaniterna och hetsa även dessa till vrede mot dem.

11 Och sålunda började zoramiterna och lamaniterna göra förberedelser för krig mot Ammons folk och likaså mot nephiterna.

12 Och så slutade det sjuttonde året av domarnas regering över Nephis folk.

13 Och Ammons folk drog ut ur Jershons land och kom över till Meleks land och lämnade plats i Jershons land för nephiternas härar, så att dessa kunde strida mot lamaniternas härar och zoramiternas härar. Och sålunda inleddes ett krig mellan lamaniterna och nephiterna i det artonde året av domarnas regering, och en berättelse om deras krig ska ges senare.

14 Och Alma och Ammon och deras bröder och även Almas två söner återvände till Zarahemlas land efter att ha varit redskap i Guds händer till att leda många av zoramiterna till omvändelse. Och alla som blev ledda till omvändelse fördrevs ur sitt land. Men de har mark som arvedel i Jershons land, och de har gripit till vapen för att försvara sig själva och sina hustrur och sina barn och sina landområden.

15 Nu sörjde Alma över sitt folks ondska, ja, över krigen och blodsutgjutelserna och stridigheterna som förekom bland dem. Och då han hade varit ute för att förkunna ordet, eller sänd att förkunna ordet, bland allt folket i varje stad, och då han såg att människornas hjärtan började tillta i hårdhet och att de började förtörnas över ordets stränghet, blev hans hjärta djupt bedrövat.

16 Därför lät han samla sina söner för att han skulle kunna ge dem alla, var för sig, ansvar för sådant som hör rättfärdigheten till. Och vi har en berättelse om de befallningar han enligt sin egen uppteckning gav dem.